Föregående

 Index

 Nästa

19 Accessnät och tillgång till information

Syftet med detta avsnitt är att beskriva dels den utveckling som påbörjats för att erhålla accessförbindelser (bredbandsaccess) med överföringshastigheter som har större kapacitet än vad som tidigare har kunnat erhållas, dels den förändrade placeringen av vissa typer av informationsservrar som nu kan förutses.

Med bredband avses här överföringshastigheter högre än 2 Mbit/s.

Det fasta telefonnätet består av växlar (telefonstationer) och ett transmissionsnät. Det senare delas in i ett accessnät för anslutning av de enskilda kunderna och ett transportnät för överföring av trafiken mellan telestationerna.

Varje enskild kund är ansluten till en lokalstation via accessnätet. Samtliga lokalstationer inom ett visst geografiskt område är i sin tur anslutna till en gemensam förmedlingsstation, som genom transportnätet står i förbindelse med övriga förmedlingsstationer.

I accessnätet är varje enskild förbindelse avdelad för en specifik kund, medan kapaciteten i transportnätet är en gemensam resurs som delas av samtliga som är anslutna till nätet.

Transportnätet består till övervägande delen av fiberoptiska kablar, medan accessnätet i dag till större delen består av kopparkabel. Dock förekommer även radiobaserade system och i ökad utsträckning används också fiberoptisk kabel i accessnätet.

När det gäller bredbandsaccess, som riktar sig mot hushåll, talar man i dag om ett antal olika tekniker för att åstadkomma sådan access. Exempel är kabel-TV och den på kopparkablar baserade s.k. ADSL-tekniken (Asymmetric Digital Subscriber Line) och den ur ADSL kommande utvecklingen mot högre hastigheter. (För beskrivning av access via ADSL (xDSL) se bilaga 18 och för kabel-TV se bilaga 19.)

En annan fråga, som har samband med bredbandsaccess, är var (dvs. relativt användarna) servrar med "tung" information skall placeras i nätet. Operatörer och de leverantörer som står för "innehållet" har börjat placera servrar för webb-tjänster och andra tjänster liksom för video tjänster, "TV över Internet", på centrala punkter i nätet för att förbättra kvalitet och svarstider. Detta görs för att kunna få god kapacitet och svarstider till de egna användarna. Med olika programvarubaserade lösningar speglar man innehållet eller lagrar temporärt kopior av ofta efterfrågade webbsidor.

Samtidigt kommer ett allt större behov av att kunna sända mycket information även från användarna, exempelvis vid s.k. samarbetssystem med videokonferenssystem och delade dokument. Den senare tjänsten som också kan användas för distansundervisning ställer direkt krav på många-till-många kommunikation. Detta finns i dag som experimentell "tjänst" i form av den s.k. MBone-tekniken (Multicast Backbone).

Statskontoret anser att man för bredbandsaccess till hushållen skall använda en infrastruktur som fullt ut stödjer den kommunikationsarkitektur som används i övrigt för Internet, dvs. TCP/IP-arkitekturen. På detta sätt utnyttjas en och samma kommunikationsarkitektur mellan alla ändsystem.

Utgående från att TCP/IP-arkitekturen till fullo används även för accessförbindelsen anser Statskontoret att användaren skall ha möjlighet att välja olika operatörer och tjänster och då alltid erhålla goda prestanda till olika typer av databaser och andra informationsservrar. Detta skall åstadkommas genom att den operatör som tillhandahåller informationstjänster till kunder i sitt eget nät skall vara skyldig att på begäran med samma prestanda ansluta andra operatörer antingen via knutpunkten eller bilateralt.

 Föregående    Index    Nästa