Föregående

 Index

 Nästa

20 Telefoni över Internet

Statskontoret föreslår att införandet av en ny nummerserie för portabla nummer i Sverige utreds av DRS (expertgruppen för Domännamnsregler i Sverige) och att DNS-databaser utnyttjas för lagring av dessa nummer.

I direktiven för uppdraget anges under rubriken "Samtrafik på applikationsnivå" att "Statskontoret skall dokumentera de fall där samtrafik är möjlig mellan applikationer, som använder eller kan förväntas använda Internetteknologi och existerande traditionella kommunikationssystem".

Telefoni över Internet behandlas även i bilaga 20. I bilagan beskrivs den principiella skillnaden mellan kretskopplade nät (telefonnätet) och paketförmedlande nät (Internet), vidare beskrivs användning av Internet för fax och video samt vilka förutsättningar det finns att förbättra Internettelefoni. Bilagan avslutas med en beskrivning av utvecklingstrender för Internettelefoni.

I avsnitt 14 beskrivs DRS.

Telefoni över Internet är en ung och snabbt växande marknad där de första programvarorna släpptes i början av 1995 av bl.a. VocalTec. Sedan 1995 har ett tiotal företag etablerat sig med programvara för telefoni över Internet (Voice over IP). Senaste trenden för dessa programvaror är att inkludera stöd för videokonferens. Möjligheten till "multimedial" kommunikation är en drivande faktor i utvecklingen av telefoni över Internet.

När telefoni över Internet startade var målgruppen främst entusiaster som ville komplettera ett utbyte av e-post med gratis telefoni. Förutsättningen var att både sändare och mottagare hade en persondator med ljudkort, högtalare och mikrofon samt att de visste hur de skall hitta (adressera) varandra. Kvaliteten på samtalet var urusel och liknade som bäst en primitiv kommunikationsradios kvalitet. Kvaliteten på samtal över Internet är i dag oftast bättre, men fortfarande inte i klass med ett vanligt telefonsamtal.

Utvecklingen går mot att den uppringda parten använder en vanlig telefon. I dessa fall kan det vanliga telefonnumret användas och samtliga telefonanvändare kan vara mottagare av samtalet. Internet utnyttjas som bärare av telefoni, den sista delen av transporten står det lokala telefonbolaget för. Detta kräver ett avtal med en tjänsteleverantör som tillhandahåller en brygga (gateway) mellan det publika telefonnätet och Internet.

En kompletterande utveckling kan vara att de nya terminalerna som behövs för att terminera bredbandsaccess till användare innehåller den konverterare som krävs mellan vanligt telefonnät och paketförmedlande nät.

Figur 20-1 visar hur Internet kan användas för telefonsamtal över Internet. Alla användare kan tala med alla oavsett utrustning. Användarna i New York och London använder en gateway som konverterar talet till Internettrafik så de kan tala med PC-användarna. Om personer i London och New York skall tala med varandra sker konverteringen två gånger.

Ekonomin är i dag den främsta orsaken till att utnyttja Internet för telefoni. Såväl företag som privatpersoner betalar en fast anslutningsavgift till Internet, och debiteras inte för det faktiska utnyttjandet. Då de således har en låg rörlig kostnad för utnyttjandet av Internet är fjärrsamtal och internationella samtal över Internet mycket billigare än de som rings via det allmänna telefonnätet. Ett internationellt samtal på 10 minuter över Internet kostar 1-2 kr med Telias Internettjänst, om Telias telefonnät används kostar samma samtal 20-100 kr (maj 1997). Reduktionen av samtalskostnaden på internationella samtal är således i dag den stora vinsten. För lokala och regionala samtal är vinsten inte lika påtaglig.

Kostnaden för internationella samtal kan antas falla under de närmaste åren varvid den ekonomiska fördelen med telefoni över Internet minskar eller kanske till och med elimineras. Troligen har då såväl kvalitet som tjänsteutbud för Internettelefoni utvecklats så långt att den ändå är attraktiv för många kunder. Det gäller framför allt de som vill komplettera taltrafik med video eller samtidig överföring av data. En intressant tillämpning av telefoni över ett IP-nät är också möjligheten att från t.ex. ett hotellrum ansluta datorn direkt till den egna organisationens telefonsystem och få tillgång till samma telefonitjänster som på kontoret hemma.

Vissa uppskattar produktionskostnaden för en samtalsminut mellan Sverige och USA till under 50 öre vilket ger utrymme för traditionell telefoni att justera gällande priser. Vid en viss nivå försvinner dock lönsamheten. Traditionell telefoni kommer emellertid inte att ersättas helt av telefoni över Internet under en betydande tidsperiod.

Den ekonomiska besparing som görs vid samtal över Internet måste ställas mot den - ibland avsevärt - sämre kvaliteten på talet, samt de stora kraven på utrustning.

Internet är i dag inte byggt för samtalstrafik. Vid hög belastning fördröjs datapaket ibland flera sekunder - om de alls kommer fram. Detta kan hanteras vid överföring av datafiler, men kan bli förödande för telefontrafik. En fördröjning på 0,25 sek uppfattas av örat, 0,4 sek ger en känsla av kommunikationsradio och 1 sekunds fördröjning omöjliggör för de flesta ett samtal.

I dag kan TCP/IP-arkitekturen inte erbjuda garanterad bandbredd, den funktionen förväntas ligga i ändsystemen och anpassa sig till nätets prestanda. I takt med att Internet byggs ut i de centrala delarna kommer det att finnas möjlighet att begära viss prestanda i gränsytan mot användaren, t.ex. för att erhålla en förbindelse med konstant genomströmning av datapaket. I dag varierar kvaliteten med tiden, liksom avsändarens och mottagarens placering i nätet.

Om persondator används som terminal för Internettelefoni krävs att den förutom en bra anslutning till Internet (minst 28 kbit/s) också är utrustad med ett bra ljudkort som tillåter s.k. full duplex (båda kan prata samtidigt) samt högtalare och mikrofon.

Ska man använda sin vanliga telefon måste man ha ett abonnemang hos en operatör som länkar över telefontrafiken till Internet. Alternativt är en personlig gateway ansluten mellan den vanliga telefonen och den fasta anslutningen till Internet.

Ett annat problem med Internettelefoni är adresseringen i de fall mottagarens terminal är en dator ansluten till Internet. En Internetadress (exempelvis 204.212.128.233) är ju inte lika lätthanterlig och begriplig som ett telefonnummer. Dessutom tilldelas ofta användaren en Internetadress (IP-adress) dynamiskt för varje session. Det finns sålunda i dag ingen etablerad metod för att lokalisera en specifik person på Internet.

I de fall då Internet endast används som bärare av telefontrafiken men mottagaren (den uppringda) använder en vanlig telefon uppstår inte problemet med adressering, det vanliga telefonnumret används.

För att primärt erbjuda faxtrafik över Internet har man redan i dag infört E.164-nummerserien (dvs. vanliga telefonnummer) i DNS-databaser. Denna lösning skalar, vilket betyder att det är möjligt att använda DNS-databaser även för att anordna samtrafik mellan Internetbaserad och traditionell telefontrafik på ett för användaren automatiskt sätt.

DNS med sina distribuerade databaser har kapacitet att agera nummeruppslagning för dagens samlade telefontrafik i Sverige, både vad det gäller volym och driftsäkerhet. Statskontoret rekommenderar att denna möjlighet utnyttjas även för telefoni.

De i dag existerande telefonnumren i Sverige kan ses som fysiska ändpunktsidentifierare av telefonjack.

Statskontoret föreslår att införandet av en ny nummerserie för portabla nummer i Sverige utreds av DRS (expertgruppen för Domännamnsregler i Sverige). Nummerserien skall inte vara knuten till vare sig operatör eller transportnät. Syftet med portabla nummer är att erhålla ett generellt sätt för elektronisk adressering, dvs en nummerserie som även kan användas för andra ändamål än telefoni, exempelvis personliga e-postadresser.

I de fall DNS-databaser används för portabla nummer kan den plats där förbindelsen skall termineras väljas dynamiskt. Detta kan ske över godtyckligt nät och för godtycklig operatör.

 Föregående    Index    Nästa