Föregående

 Index

 Nästa

11 Internetoperatör, minimal IP-tjänst och ansvarsfördelning

Statskontoret föreslår att definitionerna enligt 11.1.1 och kraven enligt 11.1.2 skall gälla.

Statskontoret föreslår vad en minimal IP-tjänst bör omfatta och vilken ansvarsfördelning som skall gälla mellan operatörer.

Statskontoret föreslår att ISOC-SE tar ett ansvar för att reglerna i detta avsnitt följs, liksom att reglerna anpassas till kommande situationer.

I direktiven för utredningen anges att "det är av stor vikt att se till att privata och kommunala operatörer har samma gränssnitt mot användaren". Med gränssnitt avses här nätoperatörens tekniska gränssnitt på IP-nivå, dvs. vilken IP-tjänst som levereras till kunden i anslutningspunkten. Vid fast anslutning till tjänsten är anslutningspunkten vanligen LAN-sidan på anslutningsroutern.

Statskontoret anser att det måste finnas sätt att garantera en viss minimifunktion så att en kund vid varje tillfälle kan utgå från att en IP-tjänst fungerar och, om detta inte är fallet, att man på ett entydigt sätt kan identifiera var ett fel uppstått och vem som är ansvarig för att åtgärda felet.

De definitioner, krav och ansvarsfrågor som anges i detta avsnitt har utredningsgruppen arbetat fram i samarbete med SOF-gruppen.

Utredningsgruppens förslag till definition:

Med operatör avses här en juridisk eller fysisk person som för annan juridisk eller fysisk persons räkning vidarebefordrar IP-paket enligt RFC 791 (och motsvarande för IP version 6), där IP-paketets avsändar- eller mottagaradress disponeras av tredje fysisk eller juridisk person.

Ovanstående innebär att de organisationer som transporterar IP-paket från avsändare utanför den egna organisationen till tredje part definitionsmässigt är operatörer.

Operatörer delas in i kategorierna huvudoperatör och Internetoperatör.

Huvudoperatör - En huvudoperatör är direkt ansluten till alla nationella knutpunkter enligt de regler som finns i avsnitt 12 under "Nationell knutpunkt". En huvudoperatör skall också uppfylla de krav som ställs nedan på en Internetoperatör.

Internetoperatör - En Internetoperatör uppfyller de krav som finns angivna i avsnitt 11 under "Krav på Internetoperatör". Observera att en Internetoperatör som inte är huvudoperatör måste köpa transit (förklaras i bilaga 6) från en huvudoperatör för att nå en nationell knutpunkt.

Följande krav ställs på en Internetoperatör:

1. En Internetoperatör skall leverera en IP-tjänst som uppfyller kraven enligt "Specifikation av minimal IP-tjänst" (se nedan).
   
2. En Internetoperatör är skyldig att ordna trafiken så att trafik till och från IP-adresser inom respektive operatörs nät och samtliga nationella knutpunkter i Sverige är möjlig, antingen genom egen anslutning till nationell knutpunkt eller genom annan operatör (transit).
3. En Internetoperatör är skyldig att vid alla nationella knutpunkter, direkt eller indirekt via transitoperatör, utväxla trafik med alla andra Internetoperatörer som begär detta. Detta gäller dock endast för trafik till destinationer vilka ligger inom operatörens nät där leveranspunkten finns inom Sveriges gränser. Undantaget från samtrafik är destinationer inom operatörernas interna infrastruktur.
4. Trafik mellan kunder och Internetoperatörer i Sverige får endast i undantagsfall (t.ex. vid fel på huvudväg) förmedlas över förbindelser vilka går via annat land.
5. En Internetoperatör skall, direkt eller indirekt via transitoperatör, bidra till drift och finansiering av gemensamma resurser, exempelvis av DNS för .se-domänen.
6. En organisation som vill bli undantagen från någon av ovanstående punkter får framställa begäran om detta hos knutpunktsleverantören.

Ur Statskontorets PM "Generell specifikation av IP-tjänst" har "Specifikation av minimal IP-tjänst" utformats (se bilaga 15). I denna föreslås vad en minimal IP-tjänst bör omfatta. Syftet med denna specifikation är att på en detaljerad nivå ange de komponenter och prestanda som en IP-tjänst minst skall omfatta. Det innebär att de komponenter och prestanda som anges i nämnda specifikation är den absolut lägsta nivån på en IP-tjänst som en kund kan förvänta sig från en Internetoperatör (leverantör). Man bör observera att detta inte är en kravspecifikation för upphandling av en IP-tjänst.

Tjänsten skall kunna utnyttjas av kunden 24 timmar per dygn under årets alla dagar. Eftersom specifikationen anger vad som skall kunna levereras från operatören till en kund, omfattar den inte de fall då en kund är ansluten till flera operatörer.

Statskontoret har för avsikt att tillsammans med SOF-gruppen ta ett ansvar för och utveckla den generella specifikationen gällande en IP-tjänst.

I de fall en slutkund erhåller sin Internettjänst via en lokal operatör och den lokala operatören är ansluten till övriga Internet via en annan operatör, finns risk att det råder oklarhet i respektive parts ansvarsområde och vilka rutiner som gäller vid felsökning. I detta avsnitt lämnas ett förslag till ansvarsfördelning och sådana rutiner.

Ansvarsfördelning och procedur för felsökning.
I figur 11-1 beskrivs ansvarsområden för operatörer vad gäller felsökning.

Konfigurationen i figuren är exemplifierad med routerteknik, men skulle kunna utgöras av ett system med switchutrustning eller där slutkunden ansluts via uppringd modemförbindelse.

Procedur för felsökning är följande:

• Slutkunden skall göra felanmälan hos operatör 2, varvid slutkunden skall erhålla en s.k. trouble ticket (dvs. en kvittens på felanmälan med ett referensnummer).
• Operatör 2 skall analysera felsituationen för att klarlägga om felet ligger hos Internetoperatör 1, hos slutkunden själv eller om det finns fel i IP-förmedlingen från Internetoperatör 2.
• Vid fel hos operatör 1 skall operatör 2 felanmäla detta till operatör 1 på uppdrag av slutkunden. Operatör 1 skall på motsvarande sätt lämna trouble ticket och felsöka. Detta innebär att slutkunden aldrig skall ta direktkontakt med operatör 1. I annat fall åtgärdas felet av operatör 2 alternativt av slutkunden när det är slutkunden själv som har orsakat felsituationen.

Krav på felsökningen hos operatör 2 är bl.a.:

• Operatör 2 skall kunna ta emot och administrativt hantera felanmälningar från slutkund.
• Operatör 2 skall kunna upprätthålla de servicenivåer som finns angivna i "Specifikation av minimal IP-tjänst".
• Omfattningen av felsökning skall sträcka sig från det fysiska gränssnittet mot operatör 1 till motsvarande gränssnitt hos slutkunden. Beroende på avtal mot slutkund kan felsökningsområdet även omfatta slutkundens nät.
  

Det är väsentligt att varje operatör har kunskap om TCP/IP och överliggande stödprotokoll som DNS etc. så att denne kan avgöra om ett fel är att hänföra till operatör 1, slutkunden eller om det är fel i den egna logiska eller fysiska IP-förmedlingen (exempelvis i det bärande transmissionssystemet, routingsystemet eller DNS).

Statskontoret föreslår att ISOC-SE tar ett ansvar för att reglerna i detta avsnitt följs, liksom att reglerna anpassas till kommande situationer.

 Föregående    Index    Nästa