Föregående
Index
Nästa
Bilaga 14 Den nationella knutpunkten i Stockholm 1 Bakgrund
Den tidigare knutpunkten för samtrafik mellan operatörers Internettrafik i Sverige har byggt på att förmedlingsutrustningen, s.k. IP-routrar, varit samlokaliserad i ett utrymme på Tekniska Högskolan i Stockholm.
Denna aktivitet har bedrivits som en "ad-hoc"-verksamhet till driften av SUNET. Historiskt sett var SUNET det stora nätet för Internettrafik i Sverige och det var då lämpligt att man anordnade med tillkoppling till andra IP-nät i Sverige på ett för den tiden rationellt sätt, dvs. man bad operatörer att koppla samman sina nät på samma ställe som där SUNET hade sin centrala utrustning.
SUNET har tillsammans med svenska Internetoperatörer planerat etablerande av en eller flera nationella knutpunkter för utväxling av Internettrafik. Syftet med nationella knutpunkter är att erhålla hög säkerhet i de centrala delarna av Internet i Sverige. Risken för ett totalt sammanbrott i näten p g a beroendet av en central förmedlingsresurs skall elimineras genom att de nationella knutpunkterna är dubblerade. Inledningsvis har knutpunkten i Stockholm dubblerats.
2 Krav på den nationella knutpunkten för Internet i Stockholm
Knutpunktsleverantören Netnod har angett att den nationella knutpunkten för Internet i Stockholm skall uppfylla följande krav:
Följande designstrategi har använts för uppbyggnaden av den nationella knutpunkten i Stockholm:
4.1 FDDI
I sin enklaste form har operatören en router med två FDDI-anslutningar, här benämnda A och B. De utgör varsin fiberring. Har man bara två routrar ansluter man A-B och B-A. Om den ena av ringarna bryts kommer trafiken då att automatiskt flyttas över till den andra förbindelsen.
Den automatiska överkopplingen utnyttjas så att FDDI-växel A är huvudväg för all trafik och FDDI-växel B är reservväg. Förbindelsen till A- respektive B-växeln anordnas så att de framförs två separata fysiska vägar.
Via FDDI-förbindelsen kan man tekniskt från godtycklig router etablera förbindelse till annan godtycklig router.
En operatör kan välja att anordna lokal distribution av FDDI-förbindelsen inom sin anläggning. Detta kan göras genom att använda en FDDI-fördelare (s.k. hub) eller en privat FDDI-växel. Möjlighet finns även att ansluta en Ethernet-växel vilket gör det möjligt att ansluta utrustning som arbetar med lägre överföringskapacitet (upp till ca 4 Mbit/s). Observera att Ethernet begrän-
sar maximala paketstorleken till 1 500 byte vilket kan vara ett problem vid användning av kraftfulla ändsystem hos användarna.
För alla förbindelser mellan två operatörer, vare sig de implementeras genom punkt-till-punkt-förbindelse eller via FDDI-nätet, skall en trafiköverenskommelse upprättas.
FDDI tillåter att man kör 100 Mbit/s med en tokenringprincip, om mer än två abonnenter finns på en fiberring, eller 100 Mbit/s full duplex, om det bara finns två abonnenter på en ring.
Den maximala överföringskapaciteten som kan hanteras via FDDI-nätet är antingen 50 Mbit/s eller 100 Mbit/s per anslutning till FDDI-växeln, vilket i sin tur motsvarar ca 1,25 och 3 gånger en 34 Mbit/s-förbindelse.
Skulle man ha ett trafikbehov som är större än vad en FDDI-förbindelse klarar att hantera anordnar man en andra FDDI-förbindelse och därefter etableras privata punkt-till-punkt-förbindelser mellan de operatörer som har trafikvolymer överstigande FDDI-förbindelsens kapacitet.
4.2 SDH
SDH (Synchronous Digital Hierarchy) är ett standardiserat sätt att anordna konventionell transmission. Grundhastigheten i en SDH-anslutning är 155 Mbit/s full duplex. Vanligt förekommande utrustning i dag använder 2,4 Gbit/s på trunkförbindelsen mellan två SDH-noder och medger således att man kan ta ut 16 stycken 155 Mbit/s-förbindelser med en trunkförbindelse.
Leverantörer av SDH-utrustning arbetar i dag med att ta fram STM-64-utrustning vilken beräknas bli tillgänglig på marknaden under 1998, vilket ger möjlighet att ytterligare utöka mängden trafik som kan framföras genom hopkopplingspunkten utan att grundtekniken förändras.
SDH-noder liknar till viss del FDDI i det att man kan koppla ihop noderna med två stycken motroterande fiberringar och på så sätt få automatisk överkoppling till reservväg i det fall att man skulle få utslagning av någon nod eller avbrott på en fiberförbindelse.
Till varje ändpunkt som förväntas ha en trafikvolym som överstiger 100 Mbit/s inom tre år placerar man ut en SDH-nod.
Detta ger möjlighet att bygga ett komplett alla-till-alla-nät med 155 Mbit/s punkt-till-punkt mellan fyra av de största ändnoderna eller någon annan kombination, vilken för tillfället bäst avspeglar aktuell trafikbild.
SDH/STM-1 är en standard till vilken alla i dag förekommande transportteknologier har gränssnittsanpassare tillgängliga.
Netnod Internet Exchange i Sverige AB (Netnod) har bildats särskilt med syfte att utgöra en konkurrensneutral och oberoende huvudman för etablering och drift av den nationella knutpunkten. Netnod Internet Exchange i Sverige AB ägs av Stiftelsen för Telematikens utveckling. Netnod anställer ingen egen personal för drift och löpande administration utan dessa funktioner köps från lämpliga organisationer.
De tekniska specifikationerna för knutpunkterna bestäms av Netnod och dess ägare i samarbete med SNUS och i samråd med SOF.
Reglerna för Netnod säger bl.a. följande:
Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) lämnar ekonomiskt stöd till etablerandet av den nationella knutpunkten i Stockholm och har anvisat SUNET ett anslag om 5 000 000 kronor för kostnader förknippade med detta.
Netnod har angett att för att få ansluta sig till den nationella Internetknutpunkten krävs att respektive operatör bl.a. accepterar nedanstående regler:
8 Tidsplan
Den dubblerade knutpunkten i Stockholm har etablerats under våren 1997 och togs i drift den 1 juni 1997.