About this blog…

I am employed by Netnod as head of research and development and am among other things chair of the Security and Stability Advisory Committee at ICANN and very active in the UN multistakeholder process IGF (Internet Governance Forum). You can find CV and photos of me at this page.

As I wear so many hats, I find it being necessary to somewhere express my personal view on things. This is the location where that happens. Postings on this blog, or at Facebook, Twitter etc, falls under this policy.

The views expressed on this post are mine and do not necessarily reflect the views of Netnod or any other of the organisations I have connections to.

Bredbandsforum i Skåne?

Jag har förstått att det skapats ett s.k. bredbandsforum i Skåne. Den 28 augusti kom det ett pressmeddelande som bl.a. skrev:

Förhoppningen är att få till fjorton stadsnät med totalt över 2.300 kilometer kabel. Tanken är att bredbandsuppkopplingarna ska baseras på en öppen prislista och att plattformen skall vara konkurrensneutral. Drivande kraft bakom Skånskt Bredbandsforum är Region Skåne.

Detta skapar för mig fler frågor än det besvarar, men för att förklara vad som förvirrar mig så vill jag ge lite bakgrund.

Region Skåne tog ett initiativ för många år sedan vad gäller bredband genom att skriva avtal med EON (eller vad de hette då…) vad gäller utbyggnad av fibernät. Avtalet skrevs med SkåNet som är en organisation som Region Skåne äger till 100%. Detta avtal innehöll dock en mängd andra saker än svartfiber som grossistprodukt (bl.a. leverans till offentlig sektor och utbyggnad av DSL), men dessa andra tjänster var sådana som starkt konkurrerade med de potentiella kunderna, varvid det inte blev någon större användning, och detta gjorde ganska många frustrerade.

Efter en del diskussioner hit och dit (och jag vet inte hur man lyckades åla sig ur vissa delar av det avtal som fanns) så kvarstod till slut ett avtal mellan SkåNet och EON att det mot ersättning från SkåNet skulle byggas ut fibernät och att svartfiber skulle vara tillgänglig till ett fast pris per meter och år till alla som önskade hyra det.

Denna del av EON köptes senare upp av Tele2, och det är idag 2014 Tele2 som tillhandahåller denna grossistprodukt.

Dock ska det märkas att till skillnad från vad Stockholms Stad gjorde så är det som SkåNet betalat enbart ersättning till den som tillhandahåller fiberprodukten. Det finns inte i fallet SkåNet någon tillgång i form av fiber som resultat av den investering som gjordes. I Stockholm lades det ner mycket pengar, men idag (efter 20 år) ger STOKAB (som är det av Stockholms Stad helägda bolag som bygger ut fiber) i princip tillbaka till ägaren lika mycket varje år som man maximalt hade lånat.

Det var alltså trassel och missförstånd både hit och dit vad gäller SkåNet, fiber och tjänster tills man hade renodlat sin roll, och alla tankar på att konkurrera med sina kunder försvunnit.

Men, så dyker detta pressmeddelande upp.

SkåNet håller alltså på med grossistprodukten svartfiber. Men i detta meddelande pratar man om bredbandsuppkopplingar och en plattform som skall vara neutral. Vad  menar man egentligen?

Jag hoppas och räknar med att det man tittar på är ett än mer finmaskigt fibernät som består av sammantaget den fiber som ägs av fler spelare än Tele2 (och de andra få spelarna SkåNet har avtal med idag). Men det skulle också kunna vara tankar om kommunikationsoperatörsroller i Skåne, och den typ av exklusiva överenskommelser mellan offentlig sektor (eller bostadsbolag) och en enstaka spelare som får exklusiv rätt att använda den fiber som byggs. Tankar som efter vad jag ser i Skåne leder till minskad utbyggnad, då den som fått exklusiv rätt kämpar som ett djur för att få avtalet, men sedan slappnar av och blir långsam och inte har något incitament att bygga vidare (då man inte har någon konkurrent — och inte heller någon stark kund som kan driva på utbyggnaden).

Dessutom skulle denna typ av kommunikationsoperatörstänk göra det omöjligt för SkåNet att arbeta med de olika stödsystem som Regeringen tillhandahåller för landsbygden, då dessa kräver att svartfiber skall tillhandahållas på icke-diskriminerande villkor. Man kan alltså i Sverige enbart ha exklusiva avtal vad gäller aktivering av fiber där man inte får statliga stöd. Tvärtemot vad vissa påstår.

Jag blev f.ö. kallad till ett möte i en av de arbetsgrupper som tydligen startats. I denna står det:

Syftet med Skånskt Bredbandsforums (SBBF) första arbetsgrupp (Ag I) baseras på utvecklingen och insikten om att det största hindret för att nå målen inte är avsaknad av investeringsvilligt kapital utan bristen på efterfrågan från framför allt hushåll.

Jag håller inte alls med om detta. Hur kan man dra den slutsatsen? Så förutom att jag tyvärr inte kan komma på detta första möte blir jag ännu mer förvirrad över vad detta bredbandsforum egentligen ska hålla på med. Vet de det själva? Känner de till affärsmodeller för fibernät och internetaccess? Korkad fråga egentligen då jag vet att det finns folk inblandade som vet dessa ekonomiska modeller, men frågan är varför det just därför inte görs tydligare vad som gäller.

Nåja, anledningen jag skriver detta är för att dels tydliggöra varför jag är förvirrad, dels för att beskriva vilka frågor jag anser måste vara besvarade för att det ska vara tydligt vad Bredbandforum egentligen ska göra. Och detta måste vara tydligt från uppdragsgivaren redan innan Bredbandsforum startades, så att få svar på frågorna skulle jag egentligen kräva av Pontus Lindberg som beskrev bredbandsforum 29 augusti 2014 i sitt pressmeddelande.

Till frågorna:

  • Ligger uppdraget fast till SkåNet att det är svartfiber som grossistprodukt som är den huvudsakliga uppgiften?
  • Vad är det man menar med stadsnät i meningen “Förhoppningen är att få till fjorton stadsnät med totalt över 2.300 kilometer kabel.“, och vad menas med “att få till.
  • I den öppna prislistan, vad är det för produkter som skall finnas med där, och vilka är de potentiella kunderna?
  • Vad är tekniskt den plattform som skall vara konkurrensneutral?

Vi kan ju börja med dessa, så går vi vidare baserat på vad svaren är.

Det enda sättet att få till effektiv utbyggnad av det som i folkmun kallas bredband är att det tillhandahålls svartfiber som grossistprodukt till ett bra förutsägbart pris. Då kan de som önskar bygga ut vad de nu vill bygga ut. Konkurrens och marknadsmässiga krafter kommer därmed driva på utbyggnad i form av kundkrav, och kunderna (kommunikationsoperatörer eller vanliga traditionella internetoperatörer, mobiloperatörer eller vilka som nu behöver hyra fiber) kommer genom konkurrens mellan varandra driva på sitt eget intresse av maximal utbyggnad.

Regler för bredbandsstöd?

Jag har som många vet kämpat ganska mycket för att stöd ska utgå för utbyggnad av passiv infrastruktur, men samtidigt för att denna passiva infrastruktur skall vara tillgänglig på lika villkor för alla. Senaste veckorna har jag fått en del direkta frågor om vad som gäller, och det ledde till att jag grävde lite mer än vanligt för att få fram vad reglerna egentligen säger.

Den 19 mars 2014 kom PTS med en vägledning med titeln Kravet på öppenhet i stödfinansierade nät (Dnr 14-3258), och den ger en hel del indikationer, bl.a. dessa saker:

En förutsättning för att stöd ska kunna beviljas enligt landsbygdsprogrammet är att bredbandet kan användas samtidigt av flera operatörer, dvs. vara öppet.[3] Det stödfinansierade nätet förutsätts vara öppet på både s.k. passiv och aktiv nivå.[4] Till följd av att nätet byggs med statligt stöd ska tredje parter beviljas grossisttillträde under sju år.[5]

Vägledningen fortsätter sedan att förklara vad det innebär att vara öppet på passiv respektive aktiv nivå.

Dock står inget explicit om prissättning, vilket naturligtvis kan göra det affärsmässigt omöjligt att hyra det som trots allt finns tillgängligt (som grossistprodukt) på den öppna marknaden. Därför grävde jag lite vidare och hittade att det i stödförordningen står:

  • Tredjepartsoperatörer ska beviljas grossisttillträde till bredbandet på ett icke-diskriminerande sätt. (5 kap. 9 e § fjärde punkten förordningen (2007:481) om landsbygdsutvecklingsåtgärder)
  • Priset för sådant grossisttillträde ska grundas på de grossistpriser som allmänt gäller för jämförbara priser. (samma bestämmelse, femte punkten)

Därmed är det också klart att prissättning ingår som en av de parametrar som ingår i bedömningen om krav uppfyllts för stöd.

Hoppas det gör situationen tydligare för de som undrar.

Fotnoter:

  • 3. 5 kap. 9 e § förordningen (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder
  • 4. EU-kommissionens beslut den 25 mars 2010, C(2010)1916, punkten 44
  • 5. EU-kommissionens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät, 2009/C 235/04, punkten 45.f

Circuits, clouds, communication on Internet

I wrote some time ago a paper together with my friend Gordon Lennox. Many people ask for it, and I have to send it over to the ones asking, one by one. For some reason I do not understand I seem to not have put the document here on the web, or at least I can not find it.

So here it is: circuits

It is payback time! – Government of Sweden on Internet Governance

Today is a wonderful day for us working with Internet Governance that do believe in an Open Internet and multi stakeholder model for its governance.

FTTH Council do have its yearly meeting 2014 in Stockholm, Sweden, and there the IT Minister, Anna-Karin Hatt, made an opening speech that was among the strongest I have heard from any country. Yes, any country. And I do not even know if any organization have said such strong things.

Let me give you a few quotes:

I know that there are countries around the world who want to see a state-led Governance of the internet. Sweden is for sure not one of those countries. And let me elaborate a little bit on this.

And:

To me, and to Sweden, the only logical and sensible way to continue developing the internet is to protect and develop the multi-stakeholder-model of decision-making we already have. A model that has been tried and proven to work.

And:

The revelations of the capacities and activities of the NSA is not a reason to abandon our Multi-stakeholder model.

It is quite obvious that there are some who have a clear interest in muddling the issues of surveillance and internet governance. But to be very clear: these are very different things.

And:

The open Internet is a fantastic tool – for democracy, business and new friendships. During the years Internet has served us well and given each and every one of us so much. Now it is time that we all take our time to consider what we can do to keep the internet this way. It is payback time.

You have to read the whole speech!

But it does not stop there.

More has happened today!

While the IT Minister was having her excellent speech, the Foreign Minister of Sweden, Carl Bildt, in the Swedish Parliament presented the plan for Foreign Politics for the next year.

Once again, this was in the Swedish Government plan for foreign politics for the next year.

Sweden today is a leading advocate of freedom on the internet – in multilateral negotiations and in the debate with proponents of censorship and restrictions on freedom.

We are following up the UN Human Rights Council’s resolution of 20 August on the principle that the same rights apply online as offline. Sweden was the initiator of the resolution, and we will remain its foremost advocate.

We are building alliances to safeguard a multi-stakeholder model for internet governance, whereby dictatorships and authoritarian states are not given control over this driving force for individual development and global progress.

And we have launched principles that should help guide the international debate on how the rule of law is to be applied online. Surveillance and accessing data are at times unavoidable in order to combat crime and protect the institutions of democracy, but the purpose must be to safeguard freedom, privacy and the rights of the individual, not to undermine these values.

Excellent stuff.

If now only other likeminded countries could actually say the same. All the time. Repeatedly. At all venues.

To paraphrase Anna-Karin Hatt:

We can no longer take an open Internet for granted. We must fight for it. It is payback time.

My checklist for data collection mechanisms

The discussions about data collection and reuse is blooming after the incidents last couple of weeks. Of course, same things has happened now and then in Sweden since 2008 (I think it was) when we in Sweden started to get some discussions nationally on privacy, wiretap etc — related to Internet.

I have got asked what I think is ok and not, and here is one version of my checklist. If I write it a different day it is slightly different, but the overall architecture is the same.

These are the checkpoints I use when I am looking at “something”:


1. Is the activity based on a law that have passed a democratic process?

This includes “secret” legislation as long as the legislation is created according to a process that is accepted by for example a democratically elected parliament.

2. Is the activity only for law enforcement to use, or everyone?

This includes cases where court case or LEA decision is needed for the thing to get effect. For example if something should end up on a block list, or if a specific individual is to be wiretapped.

3. Is there a targeted individual there is some suspicion against that is affected?

This is a bit more complicated. It has, in the case of blocking, to do with whether a filter is something individuals can choose to have on their access, or if the filter is for everyone. Similarly and maybe easier to understand, if data collected is about everyone, or if the data collected is for only targeted individuals.

4. Is there a specific intended use?

This has to do wether the data is under some NDA and only can be used for a specific purpose. This can either be listed in the legislation itself, or it can be part of the court order (see 2).

5. Is there an independent oversight body?

This has to do wether an independent third party is looking at whether whoever is using the tools is following the rules there is or not.


If I now check this against the Swedish FRA I see:

1. Y

2. Y(?)

3. N

4. N

5. Y


PRISM:

1. Y(?)

2. Y

3. N

4. N(?)

5. N(?)


The Swedish filter for child abuse:

1. N

2. Y

3. N

4. Y

5. N


Data retention directive:

1. Y

2. Y

3. N

4. Y

5. N


Data from invoicing (cellphone invoice for example):

1. Y

2. N

3. N

4. N

5. N


Traditional wiretap in Sweden:

1. Y

2. Y

3. Y

4. Y

5. Y


My thesis is that there must be an “Y” in all of these for people to feel comfortable.

You can also see an interview with me (in Swedish) on the topic from Almedalen 2013.

Regeringen skall inte välja DAB!

Diskussionen om DAB (Digital Audio Broadcasting) har kommit igång igen. En diskussion om ett system som är ett kvartssekel gammal. Som används av en handfull länder. Som redan kastats ut ur Finland och Frankrike. Som tvingar alla i Sverige köpa nya radioapparater där bara den kostnaden är några miljarder kronor. Och vad som är allra värst är att Sveriges Radio verkar lyckas få Regeringen att välja detta urusla system, så Sveriges Radio själva ska slippa stå med mössan i hand när det visar sig att man tog fel beslut. För alternativet är att kostnaden tas från programverksamheten, och det vet Sveriges Radio att Regeringen inte kan acceptera.

Diskussionen fokuserar på fel saker. Medvetet, påstår jag, blandas orden DAB och Digitalradio om vartannat. Man säger Digitalradio och menar DAB. Diskussionen om digitalradio måste utgå från målet med Public Service, och det anser jag vara tillgängliggörande av programmaterial. Målet med detta måste ändå vara att materialet blir tillgängligt och möjligt att ta del av för så många som möjligt. Och då måste det vara det som diskuteras. Detta måste göras utgående från ett teknikneutralt perspektiv till att börja med. Sedan måste dessutom naturligtvis en teknisk diskussion hållas. Idag blandas dessa ihop.

En gång i tiden gick det att tala om för lyssnarna och tittarna inte bara mer eller mindre vad de skulle titta och lyssna på (vi hade bara Public Service). Man kunde också tala om hur de skulle ta del av den informationen. Det var via marksänd radio och TV.

Idag har vi en helt annan värld.

Förändringen vi sett de senaste åren är lyssnaren över tiden har fått ännu mer makt. Inte bara val över vilken radiostation de ska lyssna på, utan också hur de ska ta del av materialet som sänds, och när. Flera typer av mottagare används och, detta är viktigt, de senaste åren har vi haft en mycket snabb ökning av lyssning “on demand” dvs podradio. Folk lyssnar inte på direktsändningar längre i samma utsträckning som tidigare.

Tyvärr är det enda som diskuteras om huruvida FM-nätet skall ersättas av DAB eller inte, även om orden som används är ersättning av FM med Digitalradio.

Det Sveriges Radio egentligen önskar är att Regeringen anslår pengar för just teknikerna DAB och DAB+. Därmed att Regeringen (och inte Sveriges Radio) tar den ekonomiska risken vad gäller det teknikval som man står inför. Men man gömmer denna begäran i en dimma av argumentation varför vi behöver en digitalisering av radioutsändningarna.

Jag anser det vara korrekt att Regeringen ger den hjälp för digitalisering som Sveriges Radio behöver. Men valet av vilken teknik för digitalradio som skall användas måste stanna hos Sveriges Radio. Speciellt som jag hittills inte träffat på en enda radiotekniker som anser DAB (eller DAB+) vara en teknik som är väl vald och uppfyller de krav som kan ställas vad gäller täckning och funktionalitet. Dessutom måste naturligtvis dessa nya nät som skall byggas i Sverige med nya radiosändare vara framtidssäkra. Och just framtidssäkra är något som speciella nät för enstaka applikationer och tjänster aldrig är.

Kan vi inte börja digitaliseringen av radion genom att använda de nät som vi redan betalar för? Såsom att sända radio i de nät som byggts för marksänd TV (DVB-T och DVB-T2)? Sveriges Radio sände där, vilket gav möjlighet till riktigt högkvalitativt multikanalljud. Sändningar som avbröts. Varför? Dessutom har utvecklingen av tillgängliggörande av programmaterial över Internet bara börjat. Varför finns inte Sveriges Radios material i Spotify och andra bärare av programmaterial?

Själv slutade jag lyssna på radio via FM för ett tag sedan för att enbart lyssna över Internet. Sista spiken i kistan var när jag upptäckte min nya bil kunde kommunicera med min mobiltelefon via blåtand. Detta gör det möjligt att använda SverigesRadioPlay i bilen, och inte bara hemma. Dvs hela tiden.

Och ska man tvunget ha ett separat markbundet nät för distribution av radio ska man ta fasta på vad man måste ställa för krav på det, och där inkluderar jag täckning (så man speciellt får bra täckning där inte Internetaccess finns), minimera antal sändare (av kostnads- och underhållsskäl) och att använda radiofrekvenser så effektivt som möjligt.

Dessa krav uppfylls inte av DAB, eller DAB+. Alls. Istället finns modernare teknologier som DRM (Digital Radio Mondiale) som kan användas både över kortvåg och FM.

Så, vad tycker jag ska göras:

Regeringen och andra myndigheter skall ta teknikneutrala beslut. Slå fast att digitalisering av radio är en bra sak, stötta det arbetet, men aldrig någonsin tala om vilken eller vilka tekniker som skall användas. Kostnaden, och därmed risken, måste tas av den som tar beslut om (ev. ett felaktigt) teknikval. Därmed blir det Sveriges Radio som måste avgöra om det är värt kostnaderna att t.ex. göra en satsning på DAB.

Sveriges Radio såsom producent av programmaterial skall se till att de finns där lyssnarna finns, och för detta finns det som jag ser det ganska många intressanta alternativ. Inte bara fortsatt sändning över FM som naturligtvis en dag bör läggas ner, eller direkt- eller pod-sändning över Internet. DVB-T och DVB-T2 som används för mark-tv och parallellt med det satellit- och kabeltvnät som har mottagare som kan ta emot radio. Att inte Sveriges Radio och andra finns på dessa plattformar förvånar mig en del.

Till slut så har vi ändå frågan om DAB. DAB, och senare DAB+, är tekniker som utvecklades på 1980 och 90-talet. Tekniken är relativt usel, och tester som körts visar på en hel mängd problem. Betydligt bättre resultat har fåtts vid tester med DRM och DRM+, vilka är betydligt modernare standarder som bl.a. ger betydligt bättre täckning för både fasta och mobila mottagare än vad man någonsin lyckats eller kommer lyckas få med ens DAB+.

Men denna teknikdiskussion ska inte Regeringen lägga sig i. Alls. Det kommer bara sluta med katastrof där lobbyister lyckas få igenom det teknikval som i sin tur leder till den affärsmodell de önskar. Utan att de behöver ta någon ekonomisk risk.

Om Regeringen väljer teknik, och budgeten som sattes för detta var fel, då kommer Staten, dvs vi skattebetalare, få betala. För en misslyckad budgetering av ett felaktigt teknikval. Som tvingar dubbla sändningskostnader under många år.

Och det har jag inget intresse av.

Alls.

Why COM(2012) 238/2 is not a good proposal

I and many with me have serious issues with Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on electronic identification and trust services for electronic transactions in the internal market’ COM(2012) 238/2, and no, it is not only the very long name of the proposal, but that the way it tries to solve the problem with the fact Directive 1999/93/EC on a ‘Community framework for electronic signatures’ has not been implemented. In reality, I think the problem that it is not implemented is that the Directive tried to impose on entities who to trust. One can never do that. Whoever is to take and calculate a risk must both benefit from a trust service and be able to choose as many parameters as possible.

Also note that what now is created is a Regulation. Not a Directive. If this regulation that is on its way through the European Parliament passes, it is immediately legislation. It is not, as a directive, to be implemented in national legislation.

But this explanation might not explain clearly enough why the regulation is bad. My friend Fredrik Ljunggren at Kirei has explained very well the flaws of the regulation. Below are his words:

I think the problems are:

  1. The focus on a government-provided electronic identification scheme using a single technology, which have been tried in several member states and failed miserably every single time. I’m not aware of a single successful roll-out of government issued PKI-based tokens to citizens (successful = where citizens actually use the tokens) during the decade of the old directive (1999/93/EC).
  2. The lack of a trust framework, which would clearly define assurance levels for interoperability. This is not suitable to have in a legislation, but is rather a set of rules mutually agreed between the stakeholders (the MS in this case). The regulation should provide (just) the foundation for such a mutually agreed trust.
  3. The complexity and low-level technocratic approach has been discussed in many fora. It focuses on the methodology, not the goals to achieve. Rather than harmonizing the legal status of an electronic signature, it regulates everything from how time should be provided to the requirements of a device for creating such signatures. Hand-written signatures can be created on any paper, using any type of pen. And we have not had the need for a certification scheme of watches and clocks before.
  4. There is no clear trust model. It is immensely unclear what liability a MS would assume on behalf of a trust service provider for participating in this model. Also, it prohibits any business model where the costs are transferred to where the benefits arise (the relying parties). This is a key to get the ecosystem started, as I believe the development are driven by market forces rather than incubated by the government using tax money (see bullet 1). This is also closely tied to bullet 2.

In my opinion, a regulation must be the lowest common denominator necessary to facilitate interoperable trust between MS. Everything beyond that is just likely to create obstacles for the very purpose of the regulation. As evidence I refer to the old directive.

The trust have to originate from voluntary agreements. No entity can be forced to trust another, they would do it for their own benefit and choose who to trust. A federation (or similar constellation of trust service providers) would be a way for a relying party to establish transitive trust to possibly a large numbers of trust service providers. It is purely something to facilitate integration, and even within a federation, an entity may have separate rules for who to trust and not trust.

Presentations from the previous millennium

I have been asked, specifically lately(!) to re-publish presentations I have had on naming, searching, finding and such things. Yes, I was working quite a lot with those things in the 1990′s. At the KTH in Stockholm, at Bunyip in Montréal and then at Tele2 in Stockholm.

Some of the base ideas that you can find in these presentations are still very close to me:

  • Search, lookup and fetch are three different operations, that operate on different data
  • Naming is a complicated issue by itself, and should not be ignored
  • Stability can be both across localities and over time
  • A hierarchy of data is often in the eye of whoever is looking

But, I will stop there, and refer to these presentations I created between 1996 and 1999. Two of them together with Leslie Daigle that is now at Internet Society, ISOC.

 

 

 

Affärsmodeller för fibernät – KO eller inte KO?

Jag förstår att Jon Karlung på gårdagens Telekom hänvisade till ett mail jag skickat till honom vilket i sin tur triggades av den nyhet som Telekomnyheterna släppte igår 14:e februari “Så ska Bahnhof och Bredband2 ta död på KO-marknaden“.

Ja, jag är glad att denna fråga ställs. Men jag vill förtydliga varför jag ser denna fråga som så viktig.

Idag mer än någonsin transporteras alla tjänster över Internet. Därför är det för slutkund absolut viktigast att få en väl fungerande Internetaccess som har den karakteristik som slutkund önskar. Detta kan vara en mängd tekniska saker (som MTU, routing, adressering) men naturligtvis även pris (och hur priset beräknas) liksom möjlighet att få hjälp om saker är trasiga. Samtidigt som det är Internetaccessen som är det viktiga är det den som aktiverar nätet som påverkar och kan kontrollera ganska många av dessa parametrar.

Att ha en part som aktiverar ett fibernät och sedan fortfarande ha flera alternativa Internetleverantörer ger alltså inte i närheten samma mängd frihetsgrader för varierade produkter som om man har flera aktörer som kan aktivera samma fibernät.

Om det är andra tjänster än Internet som önskas är de oftare och oftare sådana att svart fiber krävs för att kunna t.ex. framföra annat än ethernet som L2-protokoll. Eller så är det VPN-lösningar där servicenivå i praktiken kräver att den som säljer sluttjänsten absolut måste ha kontroll över den aktiva utrustningen. En kontroll som kan vara direkt eller indirekt naturligtvis.

Detta samtidigt som naturligtvis inte alla operatörer som levererar Internetaccess kan eller kommer ha egen personal som sköter utrustning lokalt. Detta gör därför lokala servicebolag. Som till och med kan sköta L2- eller L3-transmission. Som bl.a. de som kallar sig KO eller Stadsnät gör idag.

Jag ser alltså inte att en förändring av hur vi ser på de roller som idag finns förändrar mycket i praktiken.

Men telefoni och TV frågar sig vän av ordning. Det har för mig ingenting med teknik att göra. Det kanske var det för några år sedan även om sådana som jag påstår att det inte heller då var speciellt intressant, tekniskt. Däremot är det extremt intressant affärsmässigt, och speciellt för slutkunden. Slutkunderna vill gärna ha samma leverantör för allt som de köper, en faktura, en kundtjänst att ringa till.

Men det är just detta helhetsansvar som för mig leder till slutsatsen att vi har ett för rörigt system idag. T.ex. har jag ett fall jag jobbar med i Karlshamn där det inte går att hyra svartfiber. Inte beroende på att produkten inte finns (eller för att vara ärlig, det vet jag inte) utan för att ingen vet vem som äger den fiber som man vill hyra. Det går alltså inte ens att få ett pris som är “för högt” eller svaret att fibern inte hyrs ut. Eller alla de fall jag stöter på där slutkund bollas mellan Internetoperatör, KO och fiberägare när felet är att “det inte kommer IP-paket”, kund blir ombedd att “starta om sin dator” och efter två veckor(!) visar det sig att en fiber inte var intryckt ordentligt i en ODF.

Det viktigaste är alltså att en slutkund får en Internetaccess som fungerar. Som uppfyller de krav slutkunden har. Och att om tjänsten inte är vad som önskas så skall slutkund kunna byta leverantör. I vissa fall (med gemensam transmission) sker bytet enkelt genom ändrad provisionering, i andra fall måste annan aktiv utrustning användas för att även den som sköter transmission byts.

Det viktigaste är därför att det aldrig är ett exklusivt avtal som skrivs mellan den som aktiverar fiber och fiberägaren.

Alla ska kunna hyra fiber. Enligt samma prislista.

Vi har gjort så för DSL, och där har operatörer både möjlighet att hyra bitström och LLUB. Varför inte för fiber? Jag har ställt mig den frågan sedan 2003 då jag på allvar började arbeta med dessa frågor, och jag har inte fått något bra svar.

Naturligtvis kommer den första aktören som aktiverar fiber få en fördel. En stor fördel. Och den kommer nog knipa så många kunder att aktör nummer två räknar mycket noga på om det är värt investeringen att ge sig in i samma område. Men denna andra aktör kan i varje fall göra det.

Naturligtvis har en fiberägare (eller fastighetsägare etc) intresse av att någon verkligen aktiverar hela det fibernät som byggts, och speciellt på landsbygden som är mer glesbefolkat kan det vara svårt. Då måste man kanske upphandla den part som a) aktiverar nätet och b) tillser att de anslutna hushållen får Internetaccess. Som motprestation kan denna part t.ex. få rabatt på prislistan när vissa mål vad gäller täckning uppnåtts. Men det är fortfarande inte ett exklusivt avtal.

Jag ser att stora bostadsbolag gör upphandlingar av KO och frågar mig varför. Speciellt frågar jag mig om dessa avtal är exklusiva. Om en hyresgäst önskar att annan part aktiverar fibern, är det möjligt? Om det inte är möjligt, vad ingår som krav på den som aktiverar vad gäller att klara alla typer av modern L2-teknologi som en slutkund kan vilja ha?

Just detta faktum att mer och mer av vår kommunikation går över en och samma kommunikationsmedium, Internet, ger att slutkund måste få välja hur denna skall levereras. Att tro att alla i samma kvarter önskar samma sak är bara löjligt naivt. Därför måste alla passiva nät byggas på ett sådant sätt att flera olika parter samtidigt kan aktivera nätet.

Slutkund har avtal med en leverantör av Internet och denna ska tillse att saker fungerar. Oavsett om denna leverantör lyser upp fibern själv eller köper transmission av t.ex. en part som idag kallas KO.

I kommande vecka kommer jag prata mer om detta, och speciellt hur viktigt det är med de två tjänsterna:

  • För slutkund, Internetaccess
  • Som grossistprodukt, svartfiber

Resten är för de inblandade parterna helt ointressant. Och jag ser en enormt stor marknad för de som sköter transmission och att bära IP-paket mellan ISP och slutkund. Om parterna så önskar. Men det måste finnas alternativ.

FTTH Council Europe årliga möte i London kommande vecka (den 19 februari för att vara mer exakt) kommer jag mer i detalj prata om detta, och så snart presentationen hållits kommer jag även göra den tillgänglig här.

Därför stöttar jag Jon i sitt uttalande, för att få till en diskussion.

Slutkund köper Internetaccess. Tillhandahållare av Internetaccess använder svartfiberprodukt. Men om detta sker direkt eller indirekt, det är en fråga som skall diskuteras. Mycket mer. Och det måste vara slut på exklusiva avtal i fibernät. Vi har det inte i kopparnäten, så varför i fibernäten?

104.5 points by spamassassin

Today I got an email that crossed the 100 point line in spamassassin. Note that I also run gray listing, which this message has already passed. These are the categories the message did hit:

Content analysis details:   (104.5 points, 5.0 required)

pts rule name description
3.5 BAYES_99 BODY: Bayes spam probability is 99 to 100%
1.6 FSL_CTYPE_WIN1251 Content-Type only seen in 419 spam
3.6 NSL_RCVD_FROM_USER Received from User
1.0 MISSING_HEADERS Missing To: header
3.2 MILLION_USD BODY: Talks about millions of dollars
3.7 DEAR_BENEFICIARY BODY: Dear Beneficiary:
1.8 US_DOLLARS_3 BODY: Mentions millions of $ ($NN,NNN,NNN.NN)
1.2 MONEY_BACK BODY: Money back guarantee
0.0 HTML_MESSAGE BODY: HTML included in message
0.0 LOTS_OF_MONEY Huge… sums of money
1.6 REPLYTO_WITHOUT_TO_CC REPLYTO_WITHOUT_TO_CC
2.6 FROM_MISSP_MSFT From misspaced + supposed Microsoft tool
1.5 FROM_MISSP_NO_TO From misspaced, To missing
0.4 FSL_NEW_HELO_USER FSL_NEW_HELO_USER
3.7 AXB_XMAILER_MIMEOLE_OL_024C2 AXB_XMAILER_MIMEOLE_OL_024C2
0.0 MSGID_FROM_MTA_HEADER Message-Id was added by a relay
2.6 MSOE_MID_WRONG_CASE MSOE_MID_WRONG_CASE
2.0 FSL_MISSP_REPLYTO Mis-spaced from and Reply-to
1.6 FROM_MISSP_USER From misspaced, from “User”
2.0 FBI_SPOOF Claims to be FBI, but not from FBI domain
3.7 MONEY_FROM_MISSP Lots of money and misspaced From
2.1 FREEMAIL_FORGED_REPLYTO Freemail in Reply-To, but not From
0.9 FROM_MISSP_REPLYTO From misspaced, has Reply-To
1.1 TO_NO_BRKTS_FROM_MSSP Multiple formatting errors
1.3 FROM_MISSPACED From: missing whitespace
3.4 FM_LOTTO_MONEY Talks about lotto and large money!
0.0 FBI_MONEY The FBI wants to give you lots of money?
2.0 FROM_MISSP_EH_MATCH From misspaced, matches envelope
0.0 FROM_MISSP_URI From misspaced, has URI
2.2 ADVANCE_FEE_4_NEW Appears to be advance fee fraud (Nigerian 419)
3.6 MONEY_ATM_CARD Lots of money on an ATM card
3.3 ADVANCE_FEE_5_NEW Appears to be advance fee fraud (Nigerian 419)
1.9 FORGED_MUA_OUTLOOK Forged mail pretending to be from MS Outlook
3.5 ADVANCE_FEE_3_NEW Appears to be advance fee fraud (Nigerian 419)
0.0 FILL_THIS_FORM Fill in a form with personal information
3.4 FILL_THIS_FORM_LONG Fill in a form with personal information
3.5 TO_NO_BRKTS_MSFT To: misformatted and supposed Microsoft tool
0.0 ADVANCE_FEE_4_NEW_FRM_MNY Advance Fee fraud form and lots of money
0.0 ADVANCE_FEE_4_NEW_MONEY Advance Fee fraud and lots of money
0.0 ADVANCE_FEE_4_NEW_FORM Advance Fee fraud and a form
2.8 ADVANCE_FEE_5_NEW_MONEY Advance Fee fraud and lots of money
2.4 ADVANCE_FEE_5_NEW_FORM Advance Fee fraud and a form
3.4 ADVANCE_FEE_5_NEW_FRM_MNY Advance Fee fraud form and lots of money
2.4 ADVANCE_FEE_3_NEW_FORM Advance Fee fraud and a form
4.4 MONEY_FRAUD_5 Lots of money and many fraud phrases
4.0 MONEY_FORM Lots of money if you fill out a form
0.0 ADVANCE_FEE_2_NEW_FRM_MNY Advance Fee fraud form and lots of money
1.1 ADVANCE_FEE_3_NEW_FRM_MNY Advance Fee fraud form and lots of money
0.0 ADVANCE_FEE_2_NEW_FORM Advance Fee fraud and a form
2.5 ADVANCE_FEE_3_NEW_MONEY Advance Fee fraud and lots of money
0.0 MONEY_FRAUD_3 Lots of money and several fraud phrases
4.5 ADVANCE_FEE_2_NEW_MONEY Advance Fee fraud and lots of money
0.0 FORM_FRAUD_5 Fill a form and many fraud phrases
3.7 FORM_FRAUD_3 Fill a form and several fraud phrases

Now, you probably ask yourself what message actually did hit all of those rules, and here is an excerpt:

Federal Bureau of Investigation (FBI) Counter-terrorism Division and Cyber Crime Division J. Edgar. Hoover Building Washington DC Dear Beneficiary, Series of meetings have been held over the past 7 months with the secretary general of the United Nations Organization. This ended 3 days ago. It is obvious that you have not received your fund which is to the tune of Eight Million and Five Hundred Thousand United State Dollars ($8,500,000.00) due to past corrupt Governmental Officials who almost held the fund to themselves for their selfish reason and some individuals who have taken advantage of your fund all in an attempt to swindle your fund which has led to so many losses from your end and unnecessary delay in the receipt of your fund. [...]