About this blog…

I am employed by Netnod as head of engineering, research and development and am among other things chair of the Security and Stability Advisory Committee at ICANN. You can find CV and photos of me at this page.

As I wear so many hats, I find it being necessary to somewhere express my personal view on things. This is the location where that happens. Postings on this blog, or at Facebook, Twitter etc, falls under this policy.

The views expressed on this post are mine and do not necessarily reflect the views of Netnod or any other of the organisations I have connections to.

Har vi problem med öppenhet i Sverige?

Igår höll jag en presentation om öppenhet och nätverksneutralitet i Sverige. Det hela var en introduktion på det seminarium om öppenhet som Näringsdepartementet och Åsa Torstensson höll.

Tyvärr blev diskussionen inte så bra, då det var mest samma gamla argument som de senaste 10 åren. Efteråt har jag fått en hel del frågor om vilka problem jag tror vi har i Sverige idag. Så många att jag tänkte jag skulle summera det här.

1. Köpare känner ej till om en tjänst de just ska bli kund till är nåbar över Internet eller inte.

Egentligen tror jag inte konsumenter bryr sig så mycket om huruvida de kan välja den ena bredbandsoperatören eller den andra. De är ute efter att använda bra, stabila, robusta tjänster som passar deras krav. Problemet med nåbarhet är att en blivande kund kanske inte ens vet om det är ett krav som de behöver ställa, men ännu sämre är det med beskrivningen av hur det är med tjänsterna

Det finns i Sverige IP-telefonitjänster där  man inte kan flytta telefonen till grannen ens. Andra tillåter att man flyttar telefonen inom sin operatörs nät. En tredje klass är de som tillåter att man flyttar telefonen vart som helst i världen.

Står det på produkten vad som gäller? Kanske, men jag påstår att detta inte är tillräckligt tydligt och dessutom, om en tjänst som kunden trivs med enbart finns lokalt, då kommer kunden aldrig byta bredbandsleverantör. Omvänd icke-neutralitet således.

2. De som äger nät talar inte om vilka produkter de egentligen tillhandahåller.

Alldeles för många av de som äger nät pratar i termer som gör att man inte vet vad de pratar om. Det kanske är medvetet? Det kanske är bara för att jag är tekniker, men jag tror det är ganska viktigt att veta vad en nätägare egentligen menar när de visar en karta över något område i Sverige (ibland hela Sverige), med god täckning, och siffror på hur många hushåll de kan nå. För om de inte presenterar vad för produkt de tillhandahåller på marknaden så vet inte potentiella kunder om huruvida de verkligen är intresserade eller inte.

Eller är det så att dessa är medvetet inte är precisa på tex om huruvida de säljer bitström (som jag tar mig friheten att kalla det) i form av SDH, MPLS eller liknande, eller om de säljer svartfiber. Medvetet icke-precisa för att det inte ska synas vilka produkter de inte säljer?

Om det inte klart framgår vilka produkter som tillhandahålls är det ganska knepigt att veta hur det ser ut på marknaden. Finns det underlag för bra bredband i Sverige? Det är i dagens läge tyvärr en ganska öppen fråga.

3. Ägarbild vad gäller fiber till fastigheter är oklar.

Flera av mina vänner bor i villa eller lägenhet, och de har fått erbjudande om att få fiberbaserad bredbandsaccess (även kallad FTTH). Detta innebär naturligtvis en kraftig investering, men den första tillhandahållaren av bredband över denna fiber erbjuder sig ofta att hjälpa till med investeringen, mot att avtal skrivs på för ganska lång tid.

Vi kan diskutera vad som är för lång tid, men det är inte poängen här.

Det som är oklart är vem som äger fibern. När avtalet tar slut. Antingen genom att avtalstiden löper ut, eller om avtalet sägs upp av endera parten i förtid (enligt i avtalet specificerade regler, straffavgifter etc), vems är då fibern? Kan fastighetsägaren upplåta fibern på egen hand till någon annan, eller är det fortfarande den första operatören som äger fibern som den nya operatören därmed måste skriva avtal med?

4. Vem har ansvar för vad är oklart.

Integritetsfrågor diskuteras ganska mycket. Både i form av krav på utlämning av uppgifter om kunder, avlyssning, avstängning och lagring av trafikdata. I många fall i diskussioner som hänvisar till UDHR.

Jag anser det tyvärr läggs oproportionerligt mycket tid och kraft på att diskutera om tex uppgifter ska sparas och lämnas ut. Och inte så mycket vem som har ansvaret för insamling. Eller spärrning, eller att hålla reda på vem som är kund (till vem).

I utredningen om implementationen av datalagringsdirektivet kom vi fram till att det är den som tillhandahåller en tjänst som också är ansvarig för den. Men det ska noteras att dels vill Sverige nu inte implementera detta förslag (vilket kanske är bra), men i grunden är detta svenska förslag inte en exakt implementation av direktivet.

Detta innebär att den svenska implementationen (om vi nu får en) kommer skilja sig ganska mycket från implementationerna i Danmark och Finland. Personligen hoppas jag att just i fallet datalagringsdirektivet så ska Kommissionens rapport tala om att Direktivet inte var bra, och att processen måste i varje fall delvis starta om.

5. Dominanta aktörer anses inte vara dominanta.

Jag anser att betydligt fler ska anses vara dominanta aktörer än vad som är fallet. Efter vad jag förstår definieras huruvida en aktör är dominant eller ej utgående från hur det ser ut på landsbasis. Tex att TeliaSonera anses vara dominant aktör vad gäller kopparnätet. Om man istället tittar på problemet i en kommun i taget så kan det mycket väl vara så att det finns en aktör som tex vad gäller fiber är dominant.

Men, denna part kan själv påverka hur dess kunder och konkurrenter ser på hur de uppträder. Oavsett var i värdekedjan denna dominanta aktör befinner sig så uppstår inga klagomål om rätt produkt finns tillgänglig för dess kunder till rätt pris. Speciellt i glesbygd har den första aktören (fortfarande oavsett vilken nivå i värdekedjan vi pratar om) enorm möjlighet att behålla sin ställning genom att lyssna på sina kunder.

Jag påstår att det bara ytterst sällan finns incitament för en andra aktör att befinna sig (i varje fall initialt) långt ner i värdekedjan. Istället används en investeringsstege där aktören om den lyckas succesivt går mot att köpa mindre och mindre förädlade tjänster. Därmed kan den första aktören genom att tillhandahålla bra produkter fördröja inträdet av en konkurrent.

Dock säger jag inte att tvångsmedel inte skall finnas, utan snarare att om dessa tvångsmedel måste användas har nog den som är mål för dessa misslyckats ganska kraftigt vad gäller att hålla sina kunder glada.

Uppdatering: Jag ska klargöra att jag under denna punkt naturligtvis gömmer de problem som finns vad gäller åtkomst till svart fiber som produkt. I tyvärr alldeles för många fall går det inte att varken få hyra svartfiber, eller parallellförlägga fiber. Detta är speciellt svårt när den enligt mig dominanta spelaren ägs direkt eller indirekt av offentlig sektor, och i vissa fall till och med driver nätet i förvaltningsform.

6. Det kan ske bundling på dåligt sätt, utan att konsument känner till det.

Detta med bundling är en knepig fråga, och det diskuteras alldeles för lite. Bara för att en part tillhandahåller produkter på en nivå i värdekedjan kan inte det betyda att det skall vara förbjudet att tillhandahålla produkter i andra (speciellt högre) nivåer. Om det blir förbjudet kan det enkelt skapas alla möjliga företagskonstruktioner som ger samma problem för konsumenten.

Istället måste det vara tillåtet, men bara givet vissa spelregler. Och anledningen till detta är att dels önskar många kunder köpa flera saker från samma leverantör. Dessutom är produktionskostnaden sannolikt lägre om samma leverantör levererar flera saker (och därmed kan kostnaden som kund betalar bli lägre).

Men, olika typer av överenskommelser kan också leda till exklusivitetsavtal som i praktiken kan liknas vid blockering av konkurrerande leverantörer. Låt mig ge två exempel, som båda kan vara ok, men också inte ok. Problemet är alltså att detta inte diskuteras tillräckligt:

A. En nätägare kontaktar en tjänsteleverantör, där tjänsten går att komma åt från många olika nätägares nät. Nätägaren betalar tjänsteleverantören för att nätägarens kunder ska få bättre tillgång till tjänsten än nätägarens konkurrenter.

B. En tjänsteleverantör kontaktar en nätägare och tjänsteleverantören betalar nätägaren för att den ska prioritera trafik på ett sådant sätt att nätägarens kunder i praktiken inte kommer åt någon av tjänsteleverantörens konkurrenter.

Låt mig återigen poängtera att jag inte ser sådana tendenser idag i Sverige vad gäller tjänster som är nåbara över Internet, men just därför tycker jag vi ska diskutera det mer.

7. Vi har inte bestämt vad Internetaccess är.

Detta är nog det närmaste nätverksneutralitetsfrågan jag kommer i denna listan. Och det inte för att jag ser problem i Sverige idag, utan att det är ett problem att vi inte gjort denna definition. Helt enkelt för att jag inte tror ett smack vi kan komma överens den dagen vi behöver definitionen. Vi måste komma överens idag, när all Internetaccess i princip är god. Det finns olika typer av produkter på marknaden. Vissa har högre kvalitet, andra mindre hög. Och naturligtvis har de olika priser.

Det är alltså viktigt att definiera vad Internetaccess är innan det kommer ut produkter som inte är det. Inte för att dessa skall förbjudas. Tvärtom! De ska tillåtas men det ska vara glasklart att det inte rör sig om Internetaccess. IP-baserad access för kommunikation kommer behövas för all möjlig typ av kommunikation.

Denna överenskommelse tror jag dock branschen (leverantörer ihop med deras kunder) komma överens om på egen hand. Ingen reglering behövs. Snarare konsumentupplysning, och självreglering på marknaden vad gäller efterlevnad.

Jag har diskuterat detta med vad Internetaccess är under många år, och just nu tror jag något liknande detta är det jag fått minst klagomål på:

Internetaccess, Oktober 2009

A. Skallkrav (som inte varierar mellan leverantörer)

  1. Ändringar i del B får enbart ske vid byte av avtal
  2. Anslutning skall ske med publik(a) IP-adress(er)
  3. Inga portar skall vara blockerade, i någon riktning, förutom det som överenskommits och dokumenterats av tillsynsmyndighet
  4. Bandbredd och andra mätbara värden skall mätas mot NDT-servrar vid knutpunkter i Sverige
  5. Mätning sker mot knutpunkt, och därmed halva vägen mellan två parter i Sverige som önskar kommunicera
  6. Mätvärden gäller endast när förbindelse till kund inte är full
  7. Antal tappade paket kan vara maximalt 0,1%
  8. Fördröjning kan vara maximalt 100ms
  9. MTU skall vara minst 1500 byte
  10. Jitter kan vara 50ms (halva fördröjningen)
  11. Reordering sker ej
  12. Avbrott accepteras upp till 200ms längd, och maximalt 20 sådana avbrott per 24h, och varje avbrott måste följas av 200ms full funktionalitet
  13. För access med s.k. mobilt bredband accepteras enligt punkt 11 då mobiltelefon ej rör på sig inom av operatören utpekat område med god täckning
  14. Avbrott längre än vad som specificeras i 11 räknas som sådant som kräver reparation
  15. Anslutning uppfyller krav enligt SKA (Säker Kundanslutning)
  16. Affärsmässiga relationer mellan nätägare och leverantör av tjänst skall presenteras på sådant sätt att dessa är kända, och dessutom skall motsvarande överenskommelser erbjudas alla som önskar
  17. DNS-server (resolver) skall tillhandahållas, och svara inom 1s
  18. Om DHCP-server, NTP-server och liknande används skall dessa svara inom 1 sekund
  19. Om utlovade värden enligt B inte uppfylls (tex B.5) så utgår ersättning, så det är inte absoluta värden som angetts

B. Tekniska saker som kan variera, som kund kan få reda på, men normalt presenteras enbart information enligt C nedan som motsvarar dessa

  1. Hur många IP-adresser delas ut?
  2. Är det både IPv4- och IPv6-adresser?
  3. Är de dynamiskt eller fast allokerade, och om dynamiskt, enligt vilken policy?
  4. Om bättre värden på RTT, MTU, jitter el.dyl. som angetts under A, vilka är dessa värden?
  5. Vad är medeltid för reparation (se A.14 ovan)?
  6. Kan man få portar blockerade som extratjänst? Om det går, vilka erbjuds, och hur kan detta påverkas?
  7. Vilka diffserv-parametrar används, om diffserv används, och liknande QoS-implementation som kund kan utnyttja, både mellan kund och nätägare, inom nätägares nät, och mellan nätägare och andra nätägare?
  8. Om ersättning utgår enligt A.19, vad är denna ersättning?
  9. Hur levereras internetaccessen, vad är avlämningspunkten?

C. Det som normalt presenteras för kund, motsvarar B med mer tydligt

  1. Vilken bandbredd, i Mbps?
  2. Tjänst passar för {mail, chatt, radio, tv, videokonferens}?
  3. Hur många personer/datorer är den gjord för {en person, familj, företag}?
  4. Om reparation behövs, kan detta ske nästa {vecka, arbetsdag, dag, 3 timmar}?
  5. Kommer det fungera bra att ha servrar för tjänster hemma? Tex flera fasta IP-adresser, användningsmönster etc. Det har ingenting med innehåll att göra, eller möjlighet (och inte) att erbjuda vissa tjänster.

Man skulle också kunna tänka sig att komplettera genom att ange huruvida tjänsten passar (skala 1-5) för olika saker. Som onlinespel, småföretag, familj o.dyl.

Det vi ska komma ihåg dock är att den Internetaccess som levereras idag i Sverige är av extremt god kvalitet. Vi har generellt inga problem som finns i vissa andra länder. Men just därför tror jag vi ska ha diskussionen nu, och inte senare.