About this blog…

I am employed by Netnod as head of engineering, research and development and am among other things chair of the Security and Stability Advisory Committee at ICANN. You can find CV and photos of me at this page.

As I wear so many hats, I find it being necessary to somewhere express my personal view on things. This is the location where that happens. Postings on this blog, or at Facebook, Twitter etc, falls under this policy.

The views expressed on this post are mine and do not necessarily reflect the views of Netnod or any other of the organisations I have connections to.

Regeringen skall inte välja DAB!

Diskussionen om DAB (Digital Audio Broadcasting) har kommit igång igen. En diskussion om ett system som är ett kvartssekel gammal. Som används av en handfull länder. Som redan kastats ut ur Finland och Frankrike. Som tvingar alla i Sverige köpa nya radioapparater där bara den kostnaden är några miljarder kronor. Och vad som är allra värst är att Sveriges Radio verkar lyckas få Regeringen att välja detta urusla system, så Sveriges Radio själva ska slippa stå med mössan i hand när det visar sig att man tog fel beslut. För alternativet är att kostnaden tas från programverksamheten, och det vet Sveriges Radio att Regeringen inte kan acceptera.

Diskussionen fokuserar på fel saker. Medvetet, påstår jag, blandas orden DAB och Digitalradio om vartannat. Man säger Digitalradio och menar DAB. Diskussionen om digitalradio måste utgå från målet med Public Service, och det anser jag vara tillgängliggörande av programmaterial. Målet med detta måste ändå vara att materialet blir tillgängligt och möjligt att ta del av för så många som möjligt. Och då måste det vara det som diskuteras. Detta måste göras utgående från ett teknikneutralt perspektiv till att börja med. Sedan måste dessutom naturligtvis en teknisk diskussion hållas. Idag blandas dessa ihop.

En gång i tiden gick det att tala om för lyssnarna och tittarna inte bara mer eller mindre vad de skulle titta och lyssna på (vi hade bara Public Service). Man kunde också tala om hur de skulle ta del av den informationen. Det var via marksänd radio och TV.

Idag har vi en helt annan värld.

Förändringen vi sett de senaste åren är lyssnaren över tiden har fått ännu mer makt. Inte bara val över vilken radiostation de ska lyssna på, utan också hur de ska ta del av materialet som sänds, och när. Flera typer av mottagare används och, detta är viktigt, de senaste åren har vi haft en mycket snabb ökning av lyssning “on demand” dvs podradio. Folk lyssnar inte på direktsändningar längre i samma utsträckning som tidigare.

Tyvärr är det enda som diskuteras om huruvida FM-nätet skall ersättas av DAB eller inte, även om orden som används är ersättning av FM med Digitalradio.

Det Sveriges Radio egentligen önskar är att Regeringen anslår pengar för just teknikerna DAB och DAB+. Därmed att Regeringen (och inte Sveriges Radio) tar den ekonomiska risken vad gäller det teknikval som man står inför. Men man gömmer denna begäran i en dimma av argumentation varför vi behöver en digitalisering av radioutsändningarna.

Jag anser det vara korrekt att Regeringen ger den hjälp för digitalisering som Sveriges Radio behöver. Men valet av vilken teknik för digitalradio som skall användas måste stanna hos Sveriges Radio. Speciellt som jag hittills inte träffat på en enda radiotekniker som anser DAB (eller DAB+) vara en teknik som är väl vald och uppfyller de krav som kan ställas vad gäller täckning och funktionalitet. Dessutom måste naturligtvis dessa nya nät som skall byggas i Sverige med nya radiosändare vara framtidssäkra. Och just framtidssäkra är något som speciella nät för enstaka applikationer och tjänster aldrig är.

Kan vi inte börja digitaliseringen av radion genom att använda de nät som vi redan betalar för? Såsom att sända radio i de nät som byggts för marksänd TV (DVB-T och DVB-T2)? Sveriges Radio sände där, vilket gav möjlighet till riktigt högkvalitativt multikanalljud. Sändningar som avbröts. Varför? Dessutom har utvecklingen av tillgängliggörande av programmaterial över Internet bara börjat. Varför finns inte Sveriges Radios material i Spotify och andra bärare av programmaterial?

Själv slutade jag lyssna på radio via FM för ett tag sedan för att enbart lyssna över Internet. Sista spiken i kistan var när jag upptäckte min nya bil kunde kommunicera med min mobiltelefon via blåtand. Detta gör det möjligt att använda SverigesRadioPlay i bilen, och inte bara hemma. Dvs hela tiden.

Och ska man tvunget ha ett separat markbundet nät för distribution av radio ska man ta fasta på vad man måste ställa för krav på det, och där inkluderar jag täckning (så man speciellt får bra täckning där inte Internetaccess finns), minimera antal sändare (av kostnads- och underhållsskäl) och att använda radiofrekvenser så effektivt som möjligt.

Dessa krav uppfylls inte av DAB, eller DAB+. Alls. Istället finns modernare teknologier som DRM (Digital Radio Mondiale) som kan användas både över kortvåg och FM.

Så, vad tycker jag ska göras:

Regeringen och andra myndigheter skall ta teknikneutrala beslut. Slå fast att digitalisering av radio är en bra sak, stötta det arbetet, men aldrig någonsin tala om vilken eller vilka tekniker som skall användas. Kostnaden, och därmed risken, måste tas av den som tar beslut om (ev. ett felaktigt) teknikval. Därmed blir det Sveriges Radio som måste avgöra om det är värt kostnaderna att t.ex. göra en satsning på DAB.

Sveriges Radio såsom producent av programmaterial skall se till att de finns där lyssnarna finns, och för detta finns det som jag ser det ganska många intressanta alternativ. Inte bara fortsatt sändning över FM som naturligtvis en dag bör läggas ner, eller direkt- eller pod-sändning över Internet. DVB-T och DVB-T2 som används för mark-tv och parallellt med det satellit- och kabeltvnät som har mottagare som kan ta emot radio. Att inte Sveriges Radio och andra finns på dessa plattformar förvånar mig en del.

Till slut så har vi ändå frågan om DAB. DAB, och senare DAB+, är tekniker som utvecklades på 1980 och 90-talet. Tekniken är relativt usel, och tester som körts visar på en hel mängd problem. Betydligt bättre resultat har fåtts vid tester med DRM och DRM+, vilka är betydligt modernare standarder som bl.a. ger betydligt bättre täckning för både fasta och mobila mottagare än vad man någonsin lyckats eller kommer lyckas få med ens DAB+.

Men denna teknikdiskussion ska inte Regeringen lägga sig i. Alls. Det kommer bara sluta med katastrof där lobbyister lyckas få igenom det teknikval som i sin tur leder till den affärsmodell de önskar. Utan att de behöver ta någon ekonomisk risk.

Om Regeringen väljer teknik, och budgeten som sattes för detta var fel, då kommer Staten, dvs vi skattebetalare, få betala. För en misslyckad budgetering av ett felaktigt teknikval. Som tvingar dubbla sändningskostnader under många år.

Och det har jag inget intresse av.

Alls.

Comments are closed.