About this blog…

I am employed by Netnod as head of engineering, research and development and am among other things chair of the Security and Stability Advisory Committee at ICANN. You can find CV and photos of me at this page.

As I wear so many hats, I find it being necessary to somewhere express my personal view on things. This is the location where that happens. Postings on this blog, or at Facebook, Twitter etc, falls under this policy.

The views expressed on this post are mine and do not necessarily reflect the views of Netnod or any other of the organisations I have connections to.

Mer förvirring om Wikileaks

Jag ser en artikel i Dagens Nyheter om Wikileaks där det diskuteras om de attacker och försök från diverse organisationer att stoppa Wikileaks är början på slutet för ett öppet Internet.

Men artikeln har ganska många brister, och den största bristen har att göra med att författarna verkar anse att sådant som inte är tillåtet i verkligheten ska vara tillåtet på Internet. Eller snarare, artikeln glömmer bort att diskutera hur man ska beivra brott på Internet.

Vi har två problem som jag ser det. Dels måste vi se till att verkligheten och Internet har samma regler. Dels att reglerna vi har är moderna.

Vi kan inte acceptera att vissa saker är förbjudna på Internet men tillåtna i verkligheten. Och tvärtom. Och görs det otillåtna saker måste lagförande myndigheter kunna göra sitt jobb. Vilka verktyg och vilken hjälp behöver dem för det?

Om vi går tillbaka till Wikileaks så är spridning av en del av dokumenten enligt uppgift spridning av hemligstämplad information. Något som inte kan accepteras. På samma sätt som det inte skulle accepteras om det spreds information om vem som pratat med vilken journalist. Källskydd får inte brytas, men skulle enkelt kunna göra detta genom att sådan information publiceras på Wikileaks. Skulle det vara ok?

Nej, diskussioner måste ha bättre verkshöjd än denna artikel. För frågorna är alltför viktiga att ignoreras, och absolut för viktiga att förenklas.

Som det nu är kommer med största sannolikhet diplomati och förhandlingar i världen förändras så att en framtida publicering som Wikileaks ej kan hända igen. Dvs en del av publiceringen på Wikileaks kommer slå tillbaka mot oss som vill ha större öppenhet och transparens. Inte tvärtom. Och det är extremt tråkigt.

12 comments to Mer förvirring om Wikileaks

  • Patrik,

    Jag anser att du har fel och förvirrar ämnet än mer..

    Juridiken
    Det juridiska problematiken är inte så enkel som du vill göra gällande.
    Visst skall brott värderas lika på internet som i det verkliga livet – om det inte vore för ett stort MEN..

    Lagar är nationella, medan Internet har global verkan..

    Lika lite som vi skulle acceptera att en annan stats domstol utdömde straff för händelser i Sverige, så skulle heller inte motsatsen accepteras. Därmed ÄR det skillnad på Internet och det “verkliga livet”.

    Myndigheter i Sverige
    Konkret: Jag har varit/är involverad i utredning av det största angreppet mot Svenska internetanvändare, (i antal drabbade klienter räknat).
    Och jag kan garantera dig om att den tilltro du verkar ha för Svenska lagförande myndigheter på internet, i milda ordalag, inte överensstämmer med verkligheten. På denna punkt är läget katastrofalt illa och det måste till helt nya politiska dagordningar, men det saknas även medvetenhet.

    Wikileaks sprider säkerhetsmedvetenhet
    Jag är såklart motståndare till att hemligstämplad information läcks av och till obehöriga, på samma sätt som källskyddet aldrig får röras.
    En följd av Wikileaks publiceringar är informationssäkerhet kommer få en helt ny innebörd och tas till nya nivåer hos såväl myndigheter som hos näringslivet världen över.
    Säkerhetsföretag av alla de slag hittar säkert försäljningsmöjligheter här – eftersom USA´s nye fiende är osynlig och mitt ibland dem. Och vapnet är det skrivna ordet, deras skrivna ord.

    Och trots att det aldrig går att säkra sig mot allt – som den mänskliga faktorn, så kommer de göra allt för att försöka.
    Och en av de största vinnarna på detta globala säkerhetsupprustande, torde vara din egen arbetsgivare Cisco, Patrik..

    Att USAs påtryckningar, som lett till Amazons nedstängning, Paypals frysning av Wikileaks konto mm. främjar tankar om alternativa DNSer råder det ju knappast någon tvekan om.
    TPBs Peter Sunde gick väl redan dagarna efter Amazons nedstängning ut i press börjar yra om detta.
    Så fort kan det gå från att förespråka transparens och öppenhet till att förespråka avskildhet och parallella datarymder..
    Att kommersiella och politiska intressen länge talat om att segregera webben för sina intressen är inget nytt, men när “frihetskämpar” gör det med samma glöd och snarlika argument för sin agenda, så gör det mig fundersam och obekväm.

    Vad slutligen DNs artikel beträffar, så hade jag önskat en annan rubriksättning, men i övrigt anser jag att artikelns innehåll är helt klanderfri och håller en nivå, där den behöver vara.

    För det kommer alltid att finnas nya “Wikileaks” i en eller annan form..

    • paf

      Peter, tack för dina synpunkter. Jag tror inte vi är så långt från varandra egentligen. Om jag tar ett annat exempel, datalagringsdirektivet…jag tycker inte det vi har idag är speciellt bra. Varför ska vi ge en annan typ av möjlighet till eftersökning på Internet än vad som finns historiskt (där polis etc kan få spårning genom HTA/HTÖ först efter att de begär det för visst nummer/person)?

      Och sedan nämner du en annan sak som jag håller med om är ett problem, och det är att lagar och regler skiljer så mycket mellan olika länder. Detta måste också fixas.

      Så, harmonisering av lagar och regler (vilket krävs pga globaliseringen), moderna lagar och regler som i princip inte skiljer mellan Internet och IRL, och verktyg som ger lagvårdande myndigheter de verktyg som de behöver för att se till att lagar och regler efterlevs (men inte mer).

      Och all sådan diskussion blir till slut en bedömning av huruvida en viss påverkan är korrekt. Ett visst intrång i tex frihet och öppenhet, är det värt det?

      Största bristen som jag ser det är att ingen tagit ansvar för att göra en riktig sådan bedömning. Speciellt inte när idag i Sverige vi hipp som happ har hittat på verktyg åt lagvårdande myndigheter innan vi diskuterar vare sig regler och lagar, eller hur mycket intrång det blir, eller någonting annat.

      Bakvänt är vad det är.

  • Bertil Hansson

    På Internet eller i verkligheten? Den åtskillnaden, hur sann den en gång var, hoppas jag är på väg bort? Inser vi att Internet inte är “något annat”, något vi kan välja eller välja bort kommer vi att kunna hitta regler som omfattar snarare än särbehandlar Internet. Men risken för Internet är också nu en repression, en fragmentering och en utförsåkning ner till att främst bli en tvåvägskanal för underhållning eller för [av någon väl] kontrollerad information. Vi ser också att motkrafterna är under uppbyggnad, med tunnlade och krypterade kanaler där trafiken styrs via alternativa DNS- och routingprotokoll. Långtidsprognosen känns lika osäker som den för vädret…

  • paf

    Peter, en sak till… Vad gäller “wikileaks” eller olika typer av whistleblower-aktiviteter så har vi till och med det säkrat i svensk lag – vad gäller möjlighet att lämna information till en journalist. Sedan kan vi diskutera om det skydd mot eftersökning av källa som finns i offentlig sektor ska utökas till privat sektor (etc).

    Skulle också vilja veta om din syn på denna artikel i NYTimes.

  • Patrik, ja rörande datalagringsdirektivet är vi överens, men jag vill nog påstå att jag som Svensk ställer mig väldigt kluven till det du kallar “harmonisering av regler och lagar”, men framförallt inför vem som skulle utföra och verkställa..

    Låt mig förklara;
    Jag förespråkar verkligen att regler och lagar efterlevs även på Internet. Jag känner inte ens till någon som gormat mer om det än jag själv gjort/gör.

    Jag har vid “ett större antal” kartläggningar och utredningar fått erfara att de brottsbekämpande myndigheterna i Sverige, inte har det minsta intresse i att agera mot internetrelaterade brott. (Bla pga det du kallar “omoderna lagar” som bla gör att “ingen utfört något brott” (om det inte kan påvisas ekonomisk vinning hos utövaren), sen spelar det ingen roll hur mycket skada denne gjort eller hur många som drabbats. Men det beror lika mycket på de politiska prioriteringar de fått att rätta sig efter.)
    Myndigheterna kan helt enkelt inte “tänka eller applicera för Internet..”

    Och i avsaknad av myndigheters intresse, kunskap, mandat och engagemang verkar jag för detta såväl i min arbetsroll på .SE, men kanske främst såsom bloggare där jag anstränger mig för att bekämpa, upplysa och varna om, det för “den Svenska delen av Internet”, vanligt förekommande brott och oegentligheter.

    I min kanske utopiska framtidsvision så lagförs fler för dessa brott av Svenska rättsskipare och att Svenska (och utländska) myndigheter SAMARBETAR med varandra (https://wp.nu/gk6)

    Men i den framtid jag ser som mest trolig så “harmoniseras” Sveriges lagar med Europas, vilket leder till att Sveriges självbestämmande fort urvattnas, samtidigt som EU ger Enisa “AYBABTU”-mandat gentemot medlemsstaterna.

    Detta är en utveckling jag har väldigt svårt att acceptera, skulle då USA komma med en begäran till EU om att stänga ner viss trafik från Sverige, så är det bara för Sverige att rätta sig i ledet, med marginella möjligheter att hävda självbestämmande..
    – Ett scenario som jag inte tror att många på denna sidan atlanten skulle önska sig.

    Beträffande NYTimes-artikeln, så är det det naturligtvis så att diplomatiska kontakter blir smått kyliga, på kort sikt och de drabbade väger säkert sina ord på ett annat sätt idag (https://wp.nu/gk7), men att tro att det här får någon långvarig påverkan på de politiska lägren tror jag inte mycket på. Eftersom vi glömmer fort och lätt..

    Tänker då bla på “de 100 diplomaternas lösenorden” som plockades upp genom TOR och som läcktes genom världspressen för nåt år sen ..eller för den delen titta på hur IPRED´s inverkan på Svenskt Internet och som över en dag sänkte den svenska nättrafiken med 1/3, men trafiken var uppe på samma nivåer igen efter ett halvår och nu ökat lika mycket till. https://stats.autonomica.se/mrtg/sums_max/all_twoyear_sum.png

  • Patrik, jag missade att till fullo hålla med dig kring bakvändheten där bla en fungerande “riksfunktion” förflyttas till annan myndighet, utan att känna till sin framtida uppgift där, illa illa!
    Som jag skrivit ett antal gånger: det kommer att behöva bli mycket sämre innan det kan komma att bli lite bättre..

  • Jonas

    Din kritik brukar vara välgrundad och jag skulle hemskt gärna vilja att du utvecklade den.

    Telegrammen sprids väl inte i detta fall från USA vad jag förstått? En hemligstämpel gäller väl bara inom den organisation eller jurisdiktion som utfärdad den. Annars kan det väl inte sägas vara olagligt eller ens omoraliskt att sprida uppgifterna?

    Hade det just i detta fall gällt uppgifter hemligstämplade av Kina, hade du kritiserat publiceringen på samma grunder? Kina har ju vid upprepade tillfällen gjort gällande att allt från Google till Facebook just stödjer spridande av statshemligheter (specifikt då Google Maps) och subversiv propaganda.

    Om detta är fallet undrar jag var denna kritik var då läckorna gällde Kenya, Island, Schweiz m.fl. länder.

    • paf

      Bra poäng Jonas. När slutar ett dokument att vara hemligt? Först skulle jag ta det allvarligt vad gäller hantering av hemliga dokument oavsett var de kommer ifrån, och hur många mellanhänder som de passerat. Men jag tror precis som du att ett dokument som är hemligt på så sätt att det kan skada tex USA om det kommer på vift är just problematiskt för USA och inget annat land. Och därmed är det i USA och USA som land som försöker agera — och det är just det som vi ser idag. Det är USA som på alla möjliga sätt försöker dra åt svångremmen och tyvärr i detta fall minska friheten på Internet för att Wikileaks uppenbarligen var ett steg för långt. Något som kanske var svårt att veta i förväg. Tyvärr ser jag också att andra länder till viss del stöder USA för att de kanske är oroliga för att råka illa ut nästa gång. Till och med The Pirate Bay kan man kanske säga inte var ett steg för långt för även om domen fattas enligt dagens lagstiftning som blir fällande pratas det ganska mycket om att lagstiftningen måste ses över. Och Sverige har hittills protesterat ganska kraftigt mot Frankrikes HADOPI-förslag, trots att The Pirate Bay till viss del skadat just organisationer i Sverige.

      Förändring av samhället kan bara ske i små steg, och jag hoppas innerligt att vi kan hitta en väg framåt även efter Wikileaks även om det är svårt.

      Det som kommer behövas dock är som sagt en hel del mer konstruktiva idéer om hur brott ska beivras på nätet, och vilka verktyg man ska ge polis och andra — speciellt om man protesterar mot IPRED, Datalagringsdirektivet och FRA (jo jag protesterar mot dem, och anser man borde gett bättre, mer precisa verktyg). Att bara säga nej, eller att folk inte fattar, fungerar inte längre. Tyvärr.

  • […] Farmor Gun i Norrtäl…,Hultins tankegång, Anna Troberg, Brockmans blogg, Annarkia, infallsvinkel, Kulturbloggen,Same Same But Differ…, stupid.domain.name, […]

  • Anders Lotsson

    Spridning av hemligstämplad information är inte så enkelt.

    Att informationen är hemligstämplad betyder i normalfall att den inte får lämnas ut.

    Om informationen ändå kommer ut är det inte nödvändigtvis straffbart att sprida den vidare.

    Det finns ett brott i svensk lag (sedan IB-affären) som heter olaga befattning med hemlig uppgift. Det krävs då att uppgifterna verkligen är hemliga, och att den som befattar sig med dem förstår det. Möjligen är denna lag, eller motsvarande, tillämplig.

    Grundregeln är att det är den som har vård om uppgifterna som ska se till att de inte kommer ut. Huvudansvaret finns alltid inom myndigheten, inte utanför.

  • Det är min bestämda uppfattning att de risker för att källor röjs i de dokument som Wikileaks släpper uppvägs av de fördelar som kommer med att USA:s och andra regeringars fulmjöl hängs ut i ljuset. På kort sikt så kommer slutenheten på våra myndigheter öka men på längre sikt så kommer den ständiga risken för att bli avslöjad främja öppenheten.

  • […] Om Piratpartiet orsakar korrespondens med svenska regeringen, lär Assange vara än mer högvilt. Pågår det, eller om det uppstår, en diskussion som leder till en utlämning av Assange hoppas jag att den svenska regeringen inser att de då sätter sin sista potatis. Jag inbillar mig att det denna gång inte skulle kunna gå att hålla hemligt, och blir i sig ett tecken på hur öppenhet, om än i vissa fall påtvingad, faktiskt leder till något bra. Men det makthavare lär sig idag är sannolikt att bli bättre på att hålla saker hemliga. […]