About this blog…

I am employed by Netnod as head of engineering, research and development and am among other things chair of the Security and Stability Advisory Committee at ICANN. You can find CV and photos of me at this page.

As I wear so many hats, I find it being necessary to somewhere express my personal view on things. This is the location where that happens. Postings on this blog, or at Facebook, Twitter etc, falls under this policy.

The views expressed on this post are mine and do not necessarily reflect the views of Netnod or any other of the organisations I have connections to.

Diskussioner om barnpornografibrottet

Riksdag och Departement har i en artikel beskrivit beslutet baserat på Proposition 2009/10:70 gällande barnpornografibrottet. Denna artikel har liksom många händelser generat en del diskussion.

Det finns en hel del att diskutera, men vissa saker anser jag att man faktiskt har tänkt på. Eller snarare, jag satt med i utredningen som ledde till rapporten Barnet i fokus – En skärpt lagstiftning mot barnpornografi, SOU 2007:54, och jag tycker vi tänkte på ganska många saker. Denna rapport ledde sedan till Proposition 2009/10:70.

De vanligaste frågorna jag ser är dessa, och naturligtvis kan vi ha kommit till vad folk anser vara fel slutsatser, men det finns vissa svar i propositionen och författningskommentarerna. Låt mig försöka nämna några här, som vilka jag som inte är jurist utan Internettekniker beskriver så pass bra som jag kan, enligt vad jag förstår.

De som är intresserade ska dock inte lita på vad jag skriver här, utan bör läsa avsnitt 4 – Författningskommentar i Prop. 2009/10:70. Eller hela propositionen som också naturligtvis går igenom remissvaren.

1. Om någon råkar hamna på en sida med barnpornografi, begår man därmed direkt ett brott när man tittar på bilden som kommer upp på sin skärm?

Nej, det krävs att man måste ha berett sig tillgång till barnpornografi, vilket är nyckelorden. Propositionen säger:

Den nya gärningsformen består i att någon betraktar en pornografisk bild av barn som han eller hon berett sig tillgång till. Den är avsedd att träffa främst det fallet att någon på teknisk väg tittar på en barnpornografisk bild utan att för den skull inneha bilden i lagens mening. Utformningen är teknikneutral.
I uttrycket bereda sig tillgång till ligger ett krav på aktivitet. En sådan aktivitet uppvisar t.ex. den som erlägger betalning för att få titta på barnpornografiska bilder eller beträffande vilken det kan konstateras ett mönster av ansträngningar för att på andra vägar få tillgång till sådana bilder. Därmed träffas bl.a. det fallet att någon på en webbsida köper ett abonnemang på barnpornografiska bilder eller bereder sig tillträde till sidor som kostnadsfritt tillhandahåller sådana bilder eller deltar i ett s.k. elektroniskt forum där barnpornografiska bilder förekommer, allt utan att ett innehav av bilden därmed kan anses ha uppkommit. I uttrycket betrakta ligger att gärningsmannen därutöver ska ha tillgodogjort sig bildens innehåll. Har någon t.ex. genom betalning berett sig tillgång till barnpornografiska bilder utan att sedan betrakta dem, kan ansvar för försöksbrott enligt 17 § komma i fråga.

För straffbarhet enligt den nya gärningsformen krävs att gärningsmannen haft uppsåt dels i förhållande till den omständigheten att de vidtagna åtgärderna innebär att han eller hon bereder sig tillgång till bilden och att bildens motiv är sådant att den är att anse som barnpornografisk, dels till att han eller hon betraktar bilden. Med uppsåt avses därvid samtliga uppsåtsformer som har förutsättningar att tillämpas i det enskilda fallet. Den som oavsiktligen har kommit att titta på en barnpornografisk bild träffas alltså inte av straffansvar. Så kan vara fallet när någon utan att ha begärt det dirigerats om till en webbsida med barnpornografiskt material eller utan att ha begärt det fått ta emot elektroniska meddelanden innehållande pornografiska bilder av barn.

2. Om två personer är under 18 år, men över 15, och tar bilder på varandra och sparar dessa tills de blir 30 år, ändras någonting i bedömningen?

Nej. Denna fråga togs också upp av Svea Hovrätt under remissomgången. Därför blev också Regeringens slutsats att:

Den som – utan att det rör sig om grovt brott – framställer en pornografisk bild av barn ska inte träffas av förbuden mot skildring och innehav, om skillnaden i ålder och utveckling mellan den avbildade och den som framställer bilden är ringa och omständigheterna i övrigt inte påkallar att ansvar döms ut.

3. Hur kan vi i Sverige helt plötsligt sätta en så hård gräns som 18 år?

En strikt åldersgräns används i de internationella överenskommelser Sverige skrivit under talas det om att barn är någon som är under 18 år. Tex FN’s Barnkonvention. Dock kan det naturligtvis vara svårt ibland för betraktaren att veta åldern på den person som avbildas. Propositionen säger:

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

4. Varför pratar man om censur och blockering?

Den antagna lagen pratar om hur brottet ska beivras. Det är en annan diskussion, som naturligtvis ska hållas. Jag är själv extremt kritisk till hur vissa önskar att man bl.a. pratar om filtrering av trafik.

5. Gäller lagen även tecknade bilder och andra avbildningar?

Nej. Lagtexten säger:

Inte heller gäller förbuden den som tecknar, målar eller på något annat liknande hantverksmässigt sätt framställer en sådan bild, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgänglig för andra.

3 comments to Diskussioner om barnpornografibrottet

  • Håkan

    Svaret på fråga 5 verkar litet fel. Lagen gäller uppenbarligen tecknade bilder och andra avbildningar om dessa är avsedda att spridas, överlåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgängligt för andra. Med andra ord: jag får rita en hentai-teckning, men jag får inte visa den för någon annan.

    Det som är märkligt med detta är att barnpornografi är förbjudet för att det är en allvarlig kränkning av ett barn att framställa det, och kränkningen fortgår och förvärras genom att bilderna sprids. Men vilket barn är det som blir kränkt om man målar en tavla (förutsatt att motivet är en påhittad person och inte en levande modell eller en fotografisk förlaga)? Och om det nu är en kränkning även i detta fall, varför får man framställa den överhuvud taget, oavsett om någon annan ges tillgång till den?

    • paf

      Hmm…Håkan, jag tror du delvis har rätt. När vi tittar på de olika saker som man kan bli dömd för (innehav, spridning etc) så hanteras just avbildning separat. Jag föreslår folk tittar själv och drar slutsatser (som du gjort). Just denna del erkänner jag att jag inte är så insatt i, då min del av utredningen mer gällde kopplingen av förslagen till modern teknik.

      Min läsning av texten och svar på din fråga är att man sett konstnärlig avbildning som ett undantag vad gäller skapandet av bilden, men man anser fortfarande inte spridningen är något som ska tillåtas. Men då ska man också sätta sig in i vad som menas med “spridning” (till allmänheten).

  • Jonas

    Läser man texten innantill under punkt fem så står det ju att det är syftet med (den tecknade) bilden som avses. Att bedöma syfte i efterhand måste vara svårt.

    Antagligen blir det med talboksservern, där tingsrätten ansåg att innehav av många verk var tillräckligt för att anse att syftet var spridning till allmänheten.

    Nåväl, att kriminalisera att titta har så många inneboende problem att man inte bör hänga upp sig på detaljerna. Benägenheten att anmäla kommer naturligtvis kraftigt sjunka till liten eller ingen nytta. Kanske uppskattas denna effekt av Rikspolisstyrelsen som då får mindre att göra.