About this blog…

I am employed by Netnod as head of engineering, research and development and am among other things chair of the Security and Stability Advisory Committee at ICANN. You can find CV and photos of me at this page.

As I wear so many hats, I find it being necessary to somewhere express my personal view on things. This is the location where that happens. Postings on this blog, or at Facebook, Twitter etc, falls under this policy.

The views expressed on this post are mine and do not necessarily reflect the views of Netnod or any other of the organisations I have connections to.

Torsten Lindh ord till Herman Fältströms minne

Den 16:e februari 2018 begravdes min far, Herman Fältström. På det mingel som hölls efter begravningen på Fältströmska Gården sade Torsten Lindh dessa ord.

I juni 1962 samlades de unga gossar som tre år senare skulle bli Kurs 65 på Kungliga Sjökrigsskolan i Näsbypark. Föga anade vi då vilket sammansvetsat gäng detta skulle komma att bli. Att vara en god kamrat var det adelsmärke som vi kadetter fostrades att odla och utveckla. På segelfartygen Gladan och Falken, på långresan med Älvsnabben till Afrika, Sydamerika, Västindien, Florida och Bahamas utvecklades en lika stark som naturlig känsla för värdet och betydelsen av ett gott kamratskap. Det gjordes såväl under ganska tuffa förhållanden som hårt jobb med segelbärgning i storm på Nordsjön som en sorglös nyårsnatt i blåkrage i Rio de janeiro. Inte så konstigt att det var ett väl sammansvetsat gäng som lämnade Sjökrigsskolan i september 1965.

Bland kamraterna fanns en gosse från Falkenberg, Herman Fältström, en frisk fläkt, en riktig doer, en som aldrig gjorde något halvdant vare sig det gällde studier, praktisk tjänst ombord eller i land, idrott eller till och med nattorientering i skogarna runt Näsby Park. Den energi med vilken Herman forcerade snårskog, träsk och tassemarker i den senare disciplinen gav honom smeknamnet FalkenbergsTarzan. När det gällde Herman som kadett kunde man vara säker på en sak – det stod aldrig stilla.

Efter officersexamen väntade Vapenofficersskolan där kamraterna gick olika vägar. Herman och jag blev artlllerister. Mycket matte, mycket fysik, inte alltid så lätt att verkligen förstå hur en kanon eller en eldledning fungerade. Det var elektromekaniska vidunder med elektronik och mekanik i en salig blandning där integraler löstes med mekaniska kulskiveverk för att bara nämna ett exempel på vad vi förväntades begripa oss på. På studerkammaren var Herman ett utmärkt sällskap. Jag tror faktiskt att vi tillsammans benade ut ett och annat som i varje fall jag inte gjort lika bra på egen hand.

Jag lyckades i alla fall bli artillerist på riktigt. Det blev inte Herman – han blev superartillerist – på riktigt. Som artilleriofficer på jagaren Halland basade Herman över nio pjäser med sammanlagt tolv eldrör, de fyra grövsta på två dubbelpipiga helautomatiska 12 cm kanoner, allt understött av tre eldledningscentraler och ett antal riktstativ. Mer artillerist än så gick det inte att bli i den svenska flottan. Herman var här som fisken i vattnet – eller mer precist – kunnig, krävande och framgångsrik. Om det senare vittnar ett antal pokaler i de tävlingsskjutningar som avslutade varje övningsår.

Men säg den glädje som varar för evigt. Ingen får vara till sjöss till pension trots att det väl för de flesta av oss nog var sjötjänsten som lockade oss till flottan. Det blir skrivbord vare sig man vill eller inte. Herman hamnade på försvarsstabens studieavdelning ett ställe där man ägnar sig åt att sia om framtiden, eller mer konkret åt att genom spel, simuleringar och resonemang komma fram till hur försvarsmakten bör utvecklas för att på bästa sätt lösa sina uppgifter om tio, femton eller tjugo år. Här vågar jag påstå att Herman förvandlades från fisken i vattnet till hajen i akvariet. Fler än jag häpnade över den fighter som här kom till sin rätt. Med solklar logik, strikt metodik och en mer än imponerande energi tog sig Herman an sina arbetsuppgifter. Maken till arbetshäst får man verkligen leta efter. Hans insatser i såväl yrkesrollen som i den allmänna försvarsdebatten gjorde med åren Herman till en uppskattad företrädare för marina intressen och en respekterad aktör för politiker och folk med annan färg på uniformen.

Ingen blev förvånad när Herman som nyutnämnd kommendör fick det tuffa uppdraget att skapa institutionen Försvarets Krigsspelcentrum där han verkade till sin pensionering.

Som sekreterare i Kungliga Örlogsmannasällskapet under Inte mindre än 17 år bidrog Herman på mer än ett sätt till att främja marina Intressen 1 den allmänna försvarsdebatten.

För oss på Kurs 65 finns det Idag mycket mer än en skicklig debattör att sakna.

För oss ligger det mycket närmare till hands att sakna en ovanligt god kamrat. För oss är vänsällhet och generositet begrepp som 1 högsta grad är förknippade med Herman. Otaliga är de gånger Herman och Birgitta öppnade hemmet på Åkervägen 1 Tyresö för oss kurskamrater för mlngel med många eller middag för en utvald krets. Här visade det sig tydligt att Hermans färdigheter på Intet sätt var begränsade till artilleri och studieverksamhet utan även hade rötter djupt planterade 1 gastronoml, omtanke om vänner och stor generositet.

Ja Herman hade många strängar på sin lyra. Eller mer sjömansmässlgt många fanor på sitt flaggspel – en skicklig officer – en outtröttlig arbetsmyra – en stridbar debattör – men överst, själva vimpeln, var hans sätt att va’ kamrat.

Torsten Lindh 2018-02-16

Wine from Dry Creek and Alexander Valley

Earlier this week I spent one afternoon, and one morning, with friends in Alexander Valley and Dry Creek. It resulted in testing these wines. I hope this is helpful for you.

Who the winner was? Definitely Mekker Four Kings Alexander Valley 2008.

Mazzocco

Chardonnay 2015 Stuhlmuller Alexander Valley
Lots of oak, but not really butter

Zinfandel 2015 Seaton Dry Creek
Fruity, mild. Strawberry. Jam on the nose. Acids that meet the fruit.

Zinfandel 2015 Verano Dry Creek
Berries on the nose. Quite a lot. Acids and oak. Full bodied.

Zinfandel 2015 Stone Alexander Valley
Blueberries. Have some tannins and lots of acids. Nose was very very berry, but taste not. Acids take over in a good way.

Zinfandel 2015 Serracino Reserve Dry Creek
Black currant, very balanced fruit, acid is excellent.

Zinfandel 2014 Smith Orchard Dry Creek
Candy, sweet, but almost peppermint. Mild acids. Mild berries.

Truett Hurst

2015 Queen Bee Gewurtztraminer
Not sweet but typical. Lemon, yellow pears. A bit bitter.

2014 Black Sheep Pinot Noir
Cedar, almost no tannins. Fruity still and a few acids.

2014 Rattler Rock Zinfandel
Round, easy, jam, not really enough acids.

2014 Southtown Zinfandel
Almost just fruit. Blue grapes. Like fruit juice. Raspberries. Limited amount of acids. Small amount of tannins.

2015 Dark Horse Vineyard GPS
Round, acids, lots of fruit. Damp, strawberry and blueberry. Very sweet on the nose. Jam.

2014 Burning Man Petit Sirah
Oh! Smoked eel! Tannins, lots of it. Very different.

2014 Osprey Cabernet Sauvignon Rutherford
So typical. Grass. Napa cab. Black berries. Not the best, but young.

2014 Lucy Zinfandel Dry Creek
Dry ripe cherries, over black ripe cherries. Slow mild sweetness. Not much acids.

VML

Blanc de Noir, 80% Pinot, 20% Chardonnay
taste is some strawberry. Light. Short after taste.

2015 Russian River Sauvignon Blanc
Mild on the typical Sauvignon blanc. More herbs. Smell is somewhat muggy. Bad bottle? Bad glass!!!

2014 Russian River Chardonnay
Honey, oak, somewhat lemon. But too much oak to me.

2016 rose of Pinot Noir
Strawberry, thin, somewhat longer taste. Watermelon. Could be more balanced. A bit bitter.

2014 Stars Pinot Noir
Thick. Red berries but also some black on the nose. Non dried dark wood. Like mahogany. Short taste.

2014 Cresta Ridge Pinot Noir
Cucumber in the nose! Round. Not too much fruit. Very northern Californian. Cucumber also in the taste. Very different! Red wines.

2014 Moon Pinot Noir
Very well balanced, not too fruity. Acids very friendly. Some tannins.

2014 Earth Pinot Noir
Warm round. Aged already now. Acids are nice. Dark earth. Mushrooms.

2014 Sexton vineyard
Very similar to the moon, but more round. Almost boring :-)

Arbios

2013 Arbios Alexander Valley cab
Dark, smoke, too few acids

Munselle

2011 Munselle Cab Wasson Ranch
Grass, long tase, round. Not much acids.

Parmeson

2014 Parmeson cab (same wine as munselle)
Soft, black wine gum

William Gordon

2011 William Gordon Alexander Walley cab
Lots of acid, long taste, fruit and berries but not too much

Mercury

2014 Freddie Mercury Rose
Thicker, non-sweet, more skin from the red.

500 mini jug, Zin syrah and cab
Balanced, thick, blue and black berries. Quite long surprising taste.

2015 Zinfandel
Low alcohol, cranberry, not too much jam. Nice acids.

The cru, lot vii, mostly cab franc
Typical cab franc nose. Tastes brilliantly. Good smooth berries. Black ripe berries. A little cherries. 75 cases

Mercurio lot iv, 100% Tempranillo
Solera style. Oak. Grass. A few herbs.

Comment on other manufacturers: “They are a bit whacka – doo with their biodynamic nonsense”

Mercury Freddie cuvée 2011, 100% Mourvèdre
Soft, very long taste, some cherries and raspberries. A bit basil, but very hidden.

Mercury the skins 2015
Orange 15 days with red skin
Interesting wine, not at all as experimental as others I have tried.

West wines

Seafoam blanc the blanc 2014
Much rounder than a classic French blanc de blanc. Long after taste. Fruit on the nose. Even slight strawberries. Acids where they should be.

Meeker

Four Kings Alexander Valley 2008
OMG! This is amazing. Mix between Cabernet Sauvignon, Cabernet franc, merlot and petit Verdot.

Alexander Valley Vineyard

2015 Estate Cabernet Sauvignon
Soft fruit on the nose. Leather. Dark and red cherries. Only small amount of grass. Very good acids and balances with fruit.

2013 Reserve Primitivo
Light color. Spices on the nose. Dry strawberries. Lots of tannins. Long fruity nose, but young fruit, no jam. Good acids.

2014 Reserve Cab
Soft, a bit thin. Lots of tannins. Not enough fruit to balance it.

2012 Reserve Alluvia Syrah, Mourvèdre, Grenache
Mild tastes from the wine. Very light on the nose. No oak.

2012 Single Barrel Cabernet
Red berries. Leather. Taste red wine. Mild acids. Tannins definitely are there balancing the fruit. Red ripe apples.

2012 Cyrus, Bordeaux style blend. 72% Cab, Merlot, cab franc, petit verdot, Malbec
Very good and typical French Bordeaux blend.
Round on the palate. Leather. Some grass. Ripe black cherries. Boiled spinach.

2013 Cyrus, Bordeaux style blend. 64% Cab, Merlot, 20% cab franc, petit verdot, Malbec
Thicker, white pepper, some grass. Very big body. Long after taste. Some water in the taste, but because of the young age.

2014 Salvation Late Harvest Zinfandel
Soil on the nose. Tires and asphalt. Sweet, thick. With fudge an interesting mix. Unfortunately not as much chocolate in the fudge as I would have liked. Lots of sugar which made mouth explode.

Ramazzotti

Brut Frizzante
Yellow and green apples. Fresh. After taste balanced between acids and fruit.

2014 Barbera
Fruit and not too much berries. Fresh. Vegetables. Boiled tomatoes.

2014 Sangiovese
Dark fruits. Ripe peach on the nose. Mild Long acids. Smooth.

2012 Raffinto (super Tuscany)
Red currant. Some dark cherry in the after taste. Good acids that stay long on the tongue.

2013 Ricordo (Zinfandel blend)
Very heavy. Full body. Cedar wood (weird?). Lots of soft acids. Blue Plums.

2013 Cabernet Franc
Lots of blue fruit. Some melon. Lead. Round and balanced. Acids and fruit meet in this quite thick mix.

2013 Cabernet (first round)
Round and balanced. Cherries. Lots of cherries. Red cherries. Chocolate filled with red cherries.

2013 Regale (Cabernet blend)
Tannins and acids all over. Mild fruit. Cherries. No notice of oak. A little bit grass and chives.

2012 Rapport Port, 100% zinfandel
Round, sweet. Excellent with chocolate. Sweet But not sugar crisp.

2013 Rapport Port, 100% zinfandel
Sharp, very good acids. Mild taste. Plums, black and red berries. Not so sweet. Will definitely be good in a few years.

 

Digitalisation and the Internet

In Sweden, as well as in many other countries, digitalisation is in full swing. Since the end of the 19th century, Sweden has been working to make society more efficient with the help of technology and that friendliness to technology still exists. As a very sparsely populated country we have special needs, but also enormous opportunities. On top of this, to increase the country’s competitiveness, productivity must be increased, and the easiest way to increase productivity is to add technology.

However, whether this increases productivity depends on how the technology is added. If it is only added to existing processes, the gain is marginal. As if employees are given better working environment, longer vacation, better coffee etc. All important things. But, if you want to take a leap forward, you have to work in a different way. You have to change the processes you have in the way that is possible thanks to the IT tools.

It is thus process changes that increase efficiency. Not doing the same things in a different way. Addition of IT tools can even make processes more ineffective, as the processes have already been optimized during the years the processes have existed.

You do not improve processes and gain effectiveness by adding IT to existing processes, you win by changing the processes.

But we have made such changes for many years, so what makes digitalisation so special today? Well, there are two different technical innovations that emerge at the same time.

The first is the ability to digitize things, the formal definition of digitalisation. Everything from documents, texts and images to music, moving images and three-dimensional objects. Smell and taste are still two senses that we have not seen breakthroughs with, but we will, I’m sure. We have been able to digitize information (for the end user) since the 1970’s when we got those features in typewriters.

The second is the Internet, the ability to move data, and that without for example having different charges based on distance. That it is possible to move data not only between Nässjö and Jönköping, but also all the way to Melbourne is a big thing.

If you combine these two, digitize data and Internet, then we get something that is at least as revolutionary as when we got railroad and dynamite at the same time. Building railways without being able to blast efficiently and in a safe way was extremely difficult, expensive and ineffective. The arrival of dynamite was great success … well, I do not need to explain that in much more detail.

Internet and digitalisation, two changes, inventions one can call then, which together provides the opportunity for the change of processes. Make the changes that are particularly important to get effectiveness in the society. But once again, we gain efficiency only if we change the processes themselves. We see failures in the news almost every day. I claim that if the IT department is driving thee bus and attempts to add IT tools to processes, we can get a result that is anything between relatively ok (repetitive steps disappear) to real failures. Or in plain language, too many projects derail in a royal way. This is also what Jonas Söderström writes in his book Jävla Skitsystem, which I highly recommend.

Changes should therefore be carried out by the process owner. The person who has the obligation to deliver something. Who has the task to get something done given the resources he has got. But the task should not specify how it should be done. If the how question is specified, or the resources too limited and because of that the request does not leave room for innovation, then we have another problem, but that is a completely different discussion. Anyway, therefore, people like me (that work with IT) should not lead the changes. It is the same old process owner who make the change. But it’s always hard to make big changes because it might require anything from moving to a different building to major changes in staff, i.e. lots of HR issues. Often staff cuts in one part of the organisation and addition of staff in other. Which in part due to the employment conditions we have in Sweden and elsewhere makes these process changes difficult and painful, but definitely not impossible.

I have therefore waited a long time for the government to seriously talk about a digitalisation of the society . We wrote about it in the Government’s IT Policy Strategy Group in our final report 2006, Politics for the IT Society (and earlier reports), describing how the society changed from my home is my castle to the two movements Swedes in the world (ie. that those who consider themselves belonging to Sweden will request the same support wherever they are in the world) and Sweden as a meeting place (ie, Sweden as a geographical area must be attractive place to meet, establish businesses in and move to.

At last the government has taken a big step forward. Not only has a Digitalisation Council been established, but the unit responsible for IT-Policy at the Ministry of Enterprise is called the Digitalisation Unit. Those steps are good, and I hope they can attack the various problems in society as a whole. I’m a bit pessimistic, however, because given these steps it is not clear to me people in the Government Offices understand changes of existing processes are needed, not the addition of IT to existing processes.

NOTE: The government on the 17th of May 2017 released a report on Digitalisation Strategy. I am sorry to say it emphasises what I write in this blog post.

But the biggest problem I see is the need for both efficient digitalisation and efficient Internet so that the two forces can interact. Of course, it is understood that what the Government calls Digitalisation is more Digitalisation of Society than the technical view of the term I have, but looking at the composition of the Digitalisation Council and other groups (and the report of May 17, 2017), it is just the subset of digitalisation of the society that I call digitalisation of information and material that they focus on, and they take for granted Internet access just works.

Internet access then, or broadband as it is called? Am I not sorry that it is not as included as in previous governments? Of course I am. First of all, I of course think my questions are most important ones 😃. Just as everyone thinks their horse is the most beautiful and fastest. Even if it does not turn out to be it.

The problem is that broadband buildout is, as we decided in the 1980s, primarily driven by market economy forces. Certainly, there are municipal and other public activities that participate in broadband expansion, but they also to do it according to market economy terms. To be effective, market forces must be kept under control with subsidies and supervision where necessary. And keeping them under control is needed. It is the wild wild west out there. Where everyone complains about everyone else. Nobody is satisfied. Cooperation? Not so much.

There are different groups out there, such as SSNF, IT & Telekomföretagen, SKL, SOF, Bredbandsforum and others. But each one is quite clearly dominated by a certain business model and certain interests. In this soup we have private and public actors, both exists within their respective regulatory framework and requirements from their owners (or equivalent). A regulative oversight limited by directives and regulations from Brussels and a mindset of the industry that we still live in a time when the monopoly Televerket had employees driving around in orange cars. Just look at discussions and comments on the investigation on how to build robust telecommunications, Communication for our common security (Ds 2017: 7), for example the comments from The Royal Academy of Engineering Sciences or dataskydd.net.

Can we do something about this then? Well, maybe. We have known since the 1990s that it is extremely difficult for regulation and supervision to catch up. That’s probably impossible. The market economy is steaming ahead and it is building fiber networks across the country. Not always in a way that is good for the consumer, not as an enabler of market economy and competition, and not future-proof either. Sometimes in an extremely crappy way. But what can we do? Not much more than focusing on the ultimate goal. Which it would be good if we had one. It would be great if we could try to agree on a good ultimate goal, and then everybody really tries to go in that direction. Maybe not hand in hand all the way, and some will drive in the ditch a few times. To do like the Swedish Competition Authority and draw some cases to court, but not others is confusing, but maybe we must accept that. That some municipalities act in one way, while others do otherwise, and SKL does not say much, maybe we have to accept that too. That some private companies are technically competent while others probably should go to school a bit, we must accept that as well. That some argue that their business model is the only valid one when there are in fact several different ones, we have to accept that too.

To me there are only two things that are part of the long-term goal:

  • A robust fiber network in Sweden that everyone has the opportunity to use under non-discriminatory terms – and not only between two points but also last mile to homes.
  • An open Internet access so that any company, organization, and individual. An access that provides the opportunity for competition and innovation for services using this Internet access.

This can of course be implemented in one way or another, and we need to talk about these variants, but I want it to be possible to innovate and come up with various different competing alternatives. Unfortunately, we do not focus on these two important issues. The focus is on building something that is often called broadband, but people do not agree on what it is. If you look around in Sweden, you see a big set of variants. And since we are in a market economy, the number of colorful powerpoint presentations are many.

Like all those trying to sell fiber access to property owners by telling you which services to buy? What does services have to do with the fibre access? We do have a requirement that the passive infrastructure being installed must be available to anyone under non-discriminatory terms when subsidies are given to the installation. Or the installations and contracts where part of investments come from third parties without giving any ownership or control in return.

But we probably have to accept this. Because the government just now focuses on digitalisation, and has forgotten the Internet, at least now anyway.

Unfortunately Internet in Sweden does not work as well as those who work with digitalisation expect. Believe me, robustness is not what it should be, and openness, and … Well well, there’s a lot to do.

Once again, that the Government now have a Digitalization Council, which will get an office hosted by the regulator PTS. That is brilliant. Continue, keep demands high and work with business and specifically changes of processes in the society.

But, do not forget to demand well-functioning Internet access, which in turn requires access to dark fiber as a wholesale product. Everywhere. Yes, really everywhere.

Digitalisering, Internet, Digitaliseringsrådet och ännu mer…

I Sverige liksom i många andra länder pågår digitaliseringen för fullt. Sverige har sedan industrialiseringens dagar i slutet av 1800-talet arbetat för att effektivisera samhället med hjälp av teknologi och det är ingen skillnad nu. Det glest befolkade landet som vi har ställer krav, men ger också enorma möjligheter till förändring. För att öka landets konkurrenskraft måste produktiviteten ökas, och det enklaste sättet att öka produktiviteten är att tillföra teknologi.

Att på det sättet försöka öka produktiviteten ställer dock krav på hur man gör det. Om man enbart it-fierar existerande processer blir ökningen marginell. Som om man ger anställda bättre arbetsmiljö, längre semester och liknande. Alla viktiga saker. Men, vill man ta ett språng framåt måste man arbeta på ett annat sätt. Man måste förändra de processer man har på det sätt som är möjligt tack vare it-verktygens tillkomst.

Det är alltså processförändringar som ökar effektiviteten. Inte att göra saker på ett annat sätt. Att bara lägga till it-verktyg kan tvärtom istället göra processerna mer ineffektiva eftersom det redan under många effektiviserats gällande hur man implementerar en process.

Det är inte effektiviseringen av en process som tillägg av it-verktyg hjälper till med, det är att göra en processförändring.

Men sådana förändringar har vi försökt göra under många år, så vad är det som gör just dagens förändring så speciell? Jo, det är återigen två olika tekniska möjligheter som framkommer samtidigt.

Den första är att digitalisera saker. Allt från dokument, texter och bilder till musik, rörliga bilder och tredimensionella objekt. Lukt och smak är fortfarande två sinnen som vi inte sett genombrott på, men det kommer också, det är jag säker på. Att kunna transformera information är specifikt det som slagit genom stort sedan 1970-talet när skrivautomaterna såg dagens ljus.

Den andra är Internet, att kunna flytta data, och det utan att det i praktiken är olika kostnader baserat på avstånd. Att det går att flytta data inte bara mellan Nässjö och Jönköping, utan också hela vägen till Melbourne är en s.k. stor grej.

Om man sedan kombinerar dessa två, då får vi något som är minst lika revolutionerande som när vi fick järnväg och dynamit samtidigt. Att bygga järnväg utan att kunna spränga på ett effektivt och säkert sätt var synnerligen vanskligt, dyrt och ineffektivt. Dynamitens framgång…tja, det behöver jag inte tala mycket om.

Internet och digitalisering, två förändringar, uppfinningar kan man kalla det, som tillsammans ger möjlighet till den förändring av processer som är synnerligen viktig för samhället. Men effektiviseringen sker alltså bara om det är förändringen av processen som driver behovet och hur man gör implementationen. Det ser man också i tidningen mest varje dag. Om it-avdelningen försöker tillföra it-verktyg för att underlätta något steg i en process kan det gå allt ifrån hyfsat (så momentana arbetsmoment försvinner) till riktigt uselt. Eller på ren svenska, alltför många it-fieringar går åt skogen. Det är f.ö. också vad Jonas Söderström skriver i sin bok Jävla Skitsystem som jag varmt rekommenderar.

Förändringar ska därför drivas av verksamhetsansvarig. Den som har som krav på sig att leverera något. Krav på att något ska levereras. Men för den delen inte hur det ska produceras. Om hur-frågan är för begränsad och inte ger utrymme för innovation, då har vi ett annat problem, men det är en helt annan diskussion. Därför ska inte personer som jag driva förändringar i processer. Det är samma gamla processägare som skall göra förändringen. Men det är jobbigt för stora förändringar ställer krav på att planera för allt från att flytta till en annorlunda lokal till att man måste göra stora personalförändringar. Ofta nedskärningar i en del av organisationen och nyanställningar i andra. Vilket till viss del pga de oerhört trygga anställningsvillkor vi har i Sverige gör dessa förändringar svåra och jobbiga, men absolut inte omöjliga.

Jag har därför väntat länge på att Regeringen på allvar började prata om en Digitalisering av samhället. Vi skrev om det i Regeringens IT-Politiska Strategigrupp i vår slutrapport Politik för IT-Samhället (och tidigare rapporter) där vi beskrev att samhället gick från synen på hemmet är min borg till Sverige i världen med de två rörelserna Svenskar i världen (dvs att de som anser sig tillhöra Sverige kommer kräva samma support oavsett var de är i världen) och Sverige som mötesplats (dvs att Sverige som geografiskt område måste vara attraktivt att mötas på, etablera sig i och flytta till.

Nu har Regeringen gjort det. Inte bara har det inrättats ett Digitaliseringsråd, utan enheten ansvarig för IT-Politisk på Näringsdepartementet heter numer Digitaliseringsenheten. Att detta råd finns är bra, och jag hoppas de kan angripa de olika problem i har i samhället. Jag är lite pessimistisk dock då det inom Regeringskansliet enligt mig inte är tydligt man förstår att det just är en förändring av existerande processer som skall göras, inte tillägg av IT till existerande processer.

Nytt: Regeringen släppte den 17:e maj 2017 en digitaliseringsstrategi, För ett hållbart digitaliserat Sverige – en digitaliseringsstrategi, som understryker det jag försöker förklara i denna text.

Men det största problemet ser jag inte där, utan att som jag tidigare nämnt ser behov av både effektiv digitalisering och effektivt internet så att de två krafterna kan samverka. Man ser naturligtvis att det som Regeringen kallar Digitalisering är mer Digitalisering av Samhället än den tekniska syn på termen som jag har, men om man ser på sammansättningen av Digitaliseringsrådet och andra grupperingar är det just den delmängd av digitalisering av samhället som jag kallar digitalisering av information och materiel som man fokuserar på. Och fokusering är bra.

Men Internetaccess då, eller bredband som det kallas? Är jag inte ledsen att det inte är lika inkluderat som under tidigare regeringar? Naturligtvis är jag det. Självklart tycker jag mina frågor är viktigast. Precis som alla tycker deras häst är den vackraste och snabbaste. Även om den visar sig sedan inte vara det.

Problemet är att bredbandsutbyggnaden är som vi bestämde på 1980-talet primärt driven av marknadsekonomiska krafter. Visst, det finns kommunala och annars offentlig verksamhet som deltar i bredbandsutbyggnaden men de är tvungna att göra det på marknadsmässiga villkor. Marknadskrafter driver, och marknadskrafter skall hållas under kontroll med subventioner och tillsyn där det så behövs. Och det gör det. Oj oj oj vad det behövs. Det är rena rama vilda västern där ute. Och alla klagar på alla. Ingen är nöjd. Samarbete? Not so much.

Jovisst, det finns olika grupperingar där ute, som SSNF, IT&Telekomföretagen, SKL, SOF, Bredbandsforum m.fl. men var och en är ganska tydligt dominerat av en viss affärsmodell. Vi har privata och offentliga aktörer som båda verkar inom sina regelverk och krav från sina ägare (och motsvarande). En tillsyn som är begränsad av direktiv och förordningar från Bryssel och ett tänk i branschen som alltför ofta tror vi fortfarande lever på tiden då Televerket hade anställda som körde omkring i orangefärgade bilar. Se bara på diskussioner om hur man bygger robust telekommunikation, och då speciellt utredningen Kommunikation för vår gemensamma säkerhet (Ds 2017:7) som t.ex. Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien yttrade sig om.

Kan vi göra något åt detta då? Nja, kanske. Vi vet sedan 1990-talet att det är oerhört svårt för reglering och tillsyn att komma ikapp. Det är nog omöjligt. Marknadsekonomin ångar på och det byggs fibernät över hela landet. Inte på bra sätt överallt, inte på för konsumenten bra sätt, inte på för marknadsekonomi och konkurrens bra sätt, och inte heller framtidssäkert. Ibland rent ut sagt på ett skitdåligt sätt. Men vad kan vi göra? Inte mycket mer än att fokusera på målet. Det vore bra om vi kunde försöka få en bra målbild, och sedan att var och en verkligen försöker gå i den riktningen. Inte hand i hand hela vägen, och vissa kommer köra i diket några gånger. Att som Konkurrensverket slumpvis driva vissa fall till domstol men inte andra är förvirrande, men det får vi acceptera. Att vissa kommuner agerar med egen verksamhet på ett sätt, medan andra gör på annat sätt, och SKL inte säger mycket, det får vi acceptera. Att vissa privata bolag är tekniskt kompetenta medan andra skulle behöva gå i skolan lite, det får vi acceptera. Att vissa argumenterar som om deras affärsmodell är den enda gällande när det i själva verket finns flera olika, det får vi acceptera.

För mig finns det bara två saker som är del av det långsiktiga målet:

  • Ett robust fibernät i Sverige som alla har möjlighet att hyra in sig på enligt icke-diskriminerande villkor — och det inte bara på sträckor mellan två punkter utan även till fastigheter.
  • En öppen Internetaccess för alla företag, organisationer och enskilda som ger möjlighet till konkurrens och innovation på tjänstenivå — förutom hur man producerar denna Internetaccess naturligtvis.

Om detta sedan implementeras på ena eller andra sättet behöver vi prata om, men jag vill att detta skall vara möjligt att utveckla vidare. Tyvärr ser vi inte dessa två punkter som fokus idag. Fokus är att på att bygga något som ofta kallas bredband, och det kan man diskutera vad det är. Speciellt om man ser sig omkring i Sverige varierar det tämligen mycket. Och eftersom vi är i en marknadsekonomi är antal färgglada presentationer många.

Som alla de som försöker sälja fiberaccess till fastighetsägare genom att tala om vilka tjänster man kan köpa? När det finns krav på att den fiber som installeras ska kunna användas av alla enligt icke-diskriminerande villkor, i varje fall där stöd utgått. Eller de som kräver massiva delinvesteringar från tredje part utan att för den delen ge varken delägarskap eller kontroll.

Men det är ok. Liksom att jag anser Regeringen just nu bara fokuserar på Digitalisering, och har glömt Internet, just nu i varje fall.

För Internet i Sverige fungerar inte så bra som de som jobbar med digitalisering förväntar sig. Tro mig, robustheten är inte vad den borde vara, och öppenheten, och… Ja du, det finns mycket att göra.

Men att Regeringen har ett Digitaliseringsråd, som nu ska få ett kansli på PTS. Det är lysande. Fortsätt så, fortsätt ställ krav på och arbeta med verksamhets- och samhällsförändring.

Glöm inte kräva väl fungerande Internetaccess bara, som i sin tur kräver tillgång på svartfiber som grossistprodukt. Överallt. Ja, verkligen överallt.

Trademark Clearing House and Internationalized Domain Names

The other day I discussed TMCH and IDN’s with a few people from ICANN Staff. They where very very patient and that gave me the ability to think really hard trying to understand what the issues I feel really are. At the end I think we have the embryo of a problem statement. A statement that you can see illustrated on this picture:

Registration in TMCH and DNS lookups with variant calculation

Maybe this is a bit tricky to understand, so let me explain in a different way.

When dealing with variants, there exists a mapping function that maps any potential variant to a base string. Lets call this function f(x). The definition is such that if the function f(x) is applied to any of the strings sx in the set S={s0, s1, …, sn} the result will be the base string sb. I.e. f(sx) = sb for every x such that 0≤x≤n.

This implies that if one tries to for example register any of the strings in the set S, the other strings can be blocked, allocatable etc.

So far so good. Now lets have a look at TMCH. They also have a registry where strings are to be registered. They do have mapping functions, but not for calculations of variants. Instead it is whoever interacts with the TMCH that is to register every string they want to register, which in the case of variants can be many.

Let’s say a trademark holder registers café in the TMCH. This imply that it would be impossible for someone to later try to register cafe without triggering some TMCH event, because cafe (which happens to be the base string for both cafe and café) is viewed as a variant of café. We have S={cafe, café} and both f(cafe)=cafe and f(café)=cafe.

The problem arises if the original registry does not send both cafe and café to the TMCH at the time of registration café. When a registry later tries to register cafe, no event will be triggered because cafe was never put into the TMCH.

What SSAC talked about in SAC-0601 was the fact such calculations by the registry might be extremely difficult to do, and that it would be better if also the TMCH calculated f(t) for every string t that is sent to it. That way, if one sent café to the TMCH, both café and cafe would be registered.

Or to put it differently, today the registry must have an inverse function f´(sb)=S so that for any domain sx that someone want to register, the registry must first calculate sb (where f(sx)=sb0≤x≤n), then must calculate S using the inverse function, and then for every sx in S register it in the TMCH.

This hopefully explains what SSAC is concerned about, that for some f(x) there is no f'(x) such that the following is true:

  • S = {s0, s1, …, sn}, the variant set
  • sb is the base character in S
  • f(sx) = sb for any 0≤x≤n
  • f'(sb) = S

  1. SAC-060: SSAC Comment on Examining the User Experience Implications of Active Variant TLDs Report (23 July 2013)

SSAC releases SAC-092

This document is input to ICANN CCWG Accountability Work Stream Two, Working Group on Human Rights.

The letter is to be posted as SAC092.

Rutabaga

Igår, måndag, gick jag på Rutabaga. Mathias Dahlgrens nya restaurang på Grand Hotel i Stockholm. Detta ersätter gamla restaurangen. Matbaren finns fortfarande.


Rutabaga är en helvegetarisk restaurang men inte vegansk. Menyn består av några drycker, både med och utan alkohol, samt en lista på rätter. Personal föreslår två eller tre rätter per person och priser ligger mellan 150 och 250kr.
Fick plats i det inre lilla rummet och det första som slår mig är höjden på bordet, att man satt bredvid komplett okända personer, men att också stolarna inte bara var höga utan dessutom för långa. Ni som känner mig vet jag är kort och det var helt omöjligt att inte vara tvungen att dingla med benen och sitsarna var definitivt inte gjorda för det. Vilket märktes när jag ätit klart. Aj! Tyvärr fanns inget annat bord men personalen rekommenderade mig be om lågt bord nästa gång.


Jag är inte den som går på den säkra sidan av gatan utan tog drinken med jordärtsskocka och tryffel.


Nä, funkar inte. Speciellt inte tryffel och sherry.

Förutom lite smårätter beställde jag sedan en cevice på avocado, jalapeno och fläder. Eller, det är inte det som står på menyn utan där står namn som man inte känner igen. Alls. Så man får fråga och får en förklaring av vad rätterna är. När rätten väl serveras får man fråga igen för man förstår fortfarande inte, men det är en annan historia.


Denna var god, nog den godaste rätten idag även om som alla rätter ingredienserna förutom den dominanta inte kunde kännas. Det var som om rätterna lagats efter ett recept i ICA-kuriren och man av misstag inte dubblade kryddorna (eller mer). En annan sak som slog mig var hit enkel tex denna rätt skulle vara att göra själv. Bättre. Tex hade sakerna kunnat dra i dressingen mycket längre, speciellt jalapeños som man förresten inte kände något av.


Annan rätt var friterad jordärtsskocka med en yoghurtdressing och pepparrot. Att det var pepparrot på glömde jag tills jag undrade vad det var för “snö” som dekoration och smakade bara på den. Detta var också gott, men jordärtskock sätter fart på magen och därför alldeles för stor rätt. Som satte sina spår… gott, men skulle varit en aptitretare.


Nästa test var blomkål på (enligt personalen) en örtbearnaise. Återigen förstod jag inte. En bearnaise är en emulsion och det enda jag kan tänka mig är att det var mikroskopiskt med det i det som höll ihop örthacket. Som inte smakade mycket alls. Blomkålen var lite underkokt, men ok.

Fjärde rätten (vi var två personer) en lök med lakrits och salvia. Den var helt ok den också även om lakritssmaken var alldeles för mild. Gick inte att känna men ihop med löken funkade det. Salvian var bara färska blad strödda ovanpå.

Nej, detta funkar inte riktigt. Priserna är alldeles för höga gällande maten, men ok för personal och gemytligheten – förutom stolarna då om man är kort. Maten håller inte i närheten av det man kan förvänta sig.

Nä, ska jag ha vegetarisk mat kan man få bättre på många ställen, och fortfarande bäst på Kao’s i Malmö. Eller hemma. För flera av dessa rätter kan man göra själv.

Ska man ha bra mat, som man inte kan laga hemma, då är det fortfarande Daniel Berlin jag går till. Eller Oaxen. Eller… Men så är det också ett helt annat pris.

Två personer, två drycker med alkohol, fyra rätter, 1400kr.

Eurpaparlamentets och Rådets Direktiv (EU) 2016/2102

25 januari håller Näringsdepartementet ett informationsmöte relaterat till den Svenska implementationen av Eurpaparlamentets och Rådets Direktiv (EU) 2016/2102. Jag är besviken på det direktivet av ett par olika anledningar och hoppas den svenska implementationen kan bli tydligare än direktivet.

Först och främst är jag bekymrad över att begrepp som robust och tillgänglig tagits över av de frågor som detta direktiv behandlar, nämligen möjlighet för alla att kunna tolka den information som man hämtar. Det har att göra med speciellt möjlighet för personer med funktionshinder att ta del av information, och i många fall deras möjlighet att använda verktyg som hjälper dem.

Termerna hade tidigare enbart att göra med nåbarhet, att få informationen över huvud taget. Det som nu har hänt är att begreppen inte bara utökats utan möjlighet att kommunicera är helt borta. Jag frågar mig stillsamt hur man ska kunna tolka information som man inte ens får.

Jag hoppas Regeringen gör det tydligt vem som ställer krav på nåbarhet, och hur dessa krav implementeras.

Den andra faktorn som är extremt bekymmersam är att 2016/2102 refererar till Förordning (EU) nr 1025/2012 när man definierar termen standard. Detta fungerar inte då denna Förordning enbart accepterar formella standarder när de använder termen. I artikel 2 skrivs det:

  1. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller fortlöpande tilllämpning, som inte är tvingande och som tillhör någon av följande typer:
  1. internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan,
  2. europeisk standard: en standard som antagits av en europeisk standardiseringsorganisation,
  3. harmoniserad standard: en europeisk standard som antagits på grundval av kommissionens begäran för tilllämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning,
  4. nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan.

Notera att detta exkluderar resultat från tex IETF, W3C och liknande organisationer. Vilket är problematiskt då flera av protokollen som man måste hänvisa till är definierade av IETF, och flera av de webbaserade kravställningar är framtagna av W3C.

Låt oss hoppas den svenska implementationen inte är lika begränsande i vad som anses vara en standard.

Regeringen missar att Teracom lanserat bredbandstjänster

Det verkar som om Regeringen i sitt svarRiksrevisionens rapport missat att Teracom inte bara kört betal-TV utan också expanderat gällande bredbandsutbyggnad. Regeringen hänvisar om och om igen till försäljningen av Boxer som argument för att Teracom numer enbart gör det “som de ska göra” och att det därmed inte finns någon fara att Teracom tex genom korsfinansiering stör marknaden, att de riskerar kapital (som utlandsexperimentet som nu är över) etc.

Nej, jag tycker inte Regeringen svarar korrekt på Riksrevisionens rapport. Teracom deltagande i bredbandsutbyggnaden, tex genom att nu vara KO, diskuteras inte. Låt oss hoppas det diskuteras när nya ägardirektiv diskuteras.

SK130


Many of you have heard me having issues with the SK130 flight MMX-ARN. SAS stopped using 737, moved flight from 0630 to 0625 and then 0620, started using CRJ-900, started wet lease from CityJet which had issues with delivery, swapped to tmp wet lease from Air Nostrum, could not serve breakfast, issues with weight and balance (resolved with bags of sand)…. The story just goes on and on.

Most problematic was though that the flight started to park at T5 at ARN instead of T4. This resulted in bus transfer which together with handling of cabin luggage at the plane made actual arrival to T4 30 min delayed, on good days.

We who travel a lot and are depending on the early flight arrival time (otherwise we could take 0715) and we of course did rise the issue with SAS. They responded quickly (as always) and we had a constructive meeting. We got to understand that Swedavia that operates ARN decides where planes are to park, and although SAS, their largest customer, explicitly requests SK130 to park at T4 that wish is not fulfilled.

Swedavia in turn blame them only having two towing tractors for the CRJ, that the individuals driving the tractors be sick and hundred other excuses. I understand via contacts SAS representatives every day require explanation from Swedavia why they do not deliver what SAS requests.

Monday this week SAS gave up. Due to crappy service by Swedavia at ARN SAS will go back to 737 on SK130 after the summer. Which will drive production costs for SAS, but they compared with Swedavia obviously take their customers seriously.

Thanks to Lennart, Lena, Andreas, Stina and everyone else at SAS that take such an excellent care of us very frequent travelers.