Föregående

 Index

 Nästa

7 Kommunikationsarkitektur för Sverige

Syftet med detta avsnitt är att beskriva behovet av och nyttan med en stabil infrastruktur i Sverige för elektronisk kommunikation baserad på en öppen kommunikationsarkitektur.

För att kunna erbjuda alla medborgare, företag, offentlig sektor och andra organisationer i Sverige möjlighet att på ett säkert sätt utbyta elektronisk information med varandra krävs en väl fungerande infrastruktur. Denna infrastruktur kan jämföras med vägnätet för bilar, järnvägen för tåg etc.

En kommunikationsarkitektur för vägnät anger hur man skall trafikera vägnätet, vilka trafikregler som gäller, utformning av vägskyltar, hur mycket last man får framföra m.m. På samma sätt som man har riktlinjer och normer för vägtrafik krävs att man har riktlinjer och normer för det elektroniska (väg)nätet.

I det elektroniska nätet finns det olika bredd, lastförmåga och hastighetsbegränsningar. I det elektroniska nätet sätts dessa begränsningar antingen av beskaffenheten hos vald transmissionsmetod eller, än vanligare, av förmågan hos "väghållaren".

Den allra viktigaste komponenten sett från dem som koordinerar ett lands IT-infrastruktur är att det klart och tydligt anges vilka trafikregler som skall gälla för datautbyte, dvs. vilken kommunikationsarkitektur som skall användas för elektronisk kommunikation.

I kommunikationsarkitekturen finns också de funktioner som behövs för att kunna "lasta om transporterat gods" från en vägtyp till en annan, t.ex. från kommunikation över fiber till kommunikation via kopparkabel eller från förbindelse via uppringd anslutning i allmänna telefonnätet till fast anslutning.

Utgångspunkten är att en kommunikationsarkitektur skall vara öppen och omfatta minst följande komponenter:

• Regler för kommunikation, s.k. protokoll, för både transport av data och för olika tillämpningar
• Regler för fördelning av nätelement som identifierar ändsystem så att identifieringen blir globalt unik, ofta kallas detta (nät)adressplan
• Regler för fördelning av logiska ändsystemsidentifierare, exempel på detta är domännamn, telefonnummer och e-postadresser
• Stödsystem för styrning av trafik och vägval (routing)
• Stödsystem för översättning mellan logiska och fysiska ändsystemsidentifierare (t.ex. mellan domännamn och nätadress)
• Stödsystem för övervakning, felsökning och drift
• Stödsystem för säkerhetsfunktioner; autentisering, signering och kryptering (som också måste stödjas av kommunikationsprotokollen).
  

I övrigt krävs att arkitekturen är definierad i en internationellt accepterad öppen standard och likaså att arkitekturen stödjer användning av olika typer av transmissionsresurser (dvs. kan användas över olika typer av transmissionsnät).

Likaså måste det finnas väl fungerande produkter från ett flertal leverantörer att tillgå på marknaden och dessa olika produkter måste kunna kommunicera med varandra (interoperabilitet) utan problem.

På marknaden måste det även finnas väl spridd kunskap om regler, system och produkter samt hur man lämpligast fogar samman dem för att på effektivaste sätt få fungerande system för avsett ändamål.

I en väl fungerande kommunikationsarkitektur är också möjligheten att använda kryptering och andra säkerhetsfunktioner fundamentala.

Genom att utveckla och använda system som bygger på en öppen kommunikationsarkitektur uppnås sådana effekter som dels en enhetlig miljö för att olika datorsystem skall kunna samverka samt en enhetlig miljö för utveckling och drift av tillämpningsprogram, dels en gemensam miljö för säkerhetsfrågor. Genom konkurrensen mellan olika leverantörer erhålls kostnadsbesparingar jämfört med att anskaffa produkter som bygger på leverantörsspecifika lösningar. Även nackdelar finns, men fördelarna anses överväga.

Tidigare byggde man vanligen sin elektroniska kommunikation ända från grunden (från transmissionsnätet) till den tillämpning man egentligen hade för avsikt att utveckla, se figur 7-1.

Att bygga på det sätt som beskrivs ovan har som effekt att det blir mycket svårt att byta transmissionsnät eller ändra i en tillämpning utan att behöva göra om allt från början. Möjligheten att kommunicera med andra system blir i det närmaste obefintlig. Man tvingas i stället bygga speciella översättare som överför information från ett system till ett annat.

Ett exempel, vilket man kanske inte tänker på, är det allmänna telefonnätet som är uppbyggt på detta sätt, se figur 7-2.

Vid utveckling av tillämpningar för elektronisk kommunikation rekommenderar Statskontoret att en kommunikationsarkitektur används som bygger på öppna standarder och som i övrigt omfattar de komponenter som anges ovan under rubriken Kommunikationsarkitektur. Det finns i dag endast två öppna och leverantörsoberoende kommunikationsarkitekturer att välja mellan. Den ena bygger på OSI (Open Systems Interconnection) och den andra är TCP/IP-arkitekturen.

För TCP/IP finns väl fungerande produkter till alla typer av datorsystem av betydelse från ett stort antal leverantörer. Likaså finns det en väl spridd kunskap på marknaden om hur dessa produkter kan användas. Motsvarande kan inte sägas föreligga för OSI, även om det för vissa tillämpningar, såsom elektronisk post, finns produkter som i begränsad omfattning används i praktiken. Även OSI-tillämpningar kan använda TCP/IP för datatransporten.

Statskontoret anser att det i dag endast är TCP/IP-arkitekturen som uppfyller de krav som kan ställas på en öppen kommunikationsarkitektur.

För Internet används TCP/IP-arkitekturen. Internet och TCP/IP-arkitekturen utvecklas fortlöpande med nya protokoll och tillämpningar, som exempel kan nämnas protokoll för multicasting och garanterad bandbredd. Utöver nu vanliga tillämpningar såsom e-post och World Wide Web kommer TCP/IP och Internet allt mer att också användas för telefoni, videoöverföring och videokonferenser.

Statskontoret bedömer att i en nära framtid kommer stora delar av den elektroniska kommunikationen av betydelse att ske med användning av TCP/IP-arkitekturen och Internet. Vid utveckling av nya tillämpningar rekommenderas att TCP/IP-arkitekturen utnyttjas för den elektroniska kommunikationen. Detta ger grunden för att utveckla nya och effektivare funktioner för samhället.

TCP/IP-arkitekturens princip anges förenklat i figur 7-3.

Av figur 7-4 framgår principen med att använda TCP/IP-arkitekturen för utveckling av tillämpningar och att olika typer av transmissionsnät kan utnyttjas.

Statskontoret bedömer att TCP/IP-arkitekturen och Internet kommer att vara den i Sverige dominerande tekniken för elektronisk kommunikation.

 Föregående    Index    Nästa