Föregående

 Index

 Nästa

14 Namn- och adressplan

Statskontoret föreslår att ISOC-SE bildar en samrådsgrupp med deltagare från lämpliga myndigheter.

I direktiven för uppdraget till Statskontoret ingår bl.a. att behandla namn- och adressplan. I direktiven anges även att "ett tekniskt sunt regelverk avseende bl.a. namn- och adressplan skall tas fram" samt att "bedöma om den nuvarande administrationen av Internet är adekvat, eller om den bör organiseras på annat sätt". Likaså anges att utgångspunkten skall vara att staten endast i undantagsfall ingriper med reglering.

Namn- och adresshantering har hittills fallit utanför gällande lagstiftning. Frågan har dock behandlats och kommenterats i samband med revideringen av telelagen (SFS 1993:597). På sid 198-199 i Ds 1996:38, Moderna telekommunikationer åt alla, resonerar utredaren kring de namn- och adressplaner som finns och konstaterar att vad gäller X.400 så har Post & Telestyrelsen (PTS) ett samlat ansvar medan för Internets namn- och adressering ligger ansvaret för detta på en tjänsteman på KTH (Internic.se). Denne tjänsteman har uppdraget att förvalta den svenska namn- och adressplanen för Internet av IANA. Slutligen drar man slutsatsen att "Mot bakgrund att PTS redan har ansvaret för namn- och adressplanen för X.400 är det naturligt att det samlade ansvaret för ovannämnda planer åläggs myndigheten".

I regeringens proposition (1996/97:61) om översyn av telelagen (SFS 1993:597) görs sedan bedömningen att "Med hänsyn till en pågående utredning om Internet avvaktar regeringen med ställningstaganden till förslagen om en samlad databas med elektroniska postadresser och om ansvaret för namn- och adressplan på Internet".

I detta avsnitt om namn- och adressplan beskrivs de typer av adresser som här är aktuella: IP-adresser, AS-nummer samt domännamn. Dessutom beskrivs hur hanteringen har fungerat hittills i Sverige, samt de initiativ som marknaden tagit under våren 1997 för att formalisera hanteringen. Enbart den svenska delen av Internet behandlas.

I bilaga 6 "Internet i Sverige - kort historisk och teknisk överblick" förklaras vissa grundfunktioner för Internet, bl.a. behandlas IP-adresser, AS-nummer och domännamn liksom organisationer för operatörssamarbete.

Inom Internet finns tre typer av adresser, IP-adresser, AS-nummer och domännamn. För de två första typerna sker tilldelning på internationell nivå och det är adresser som enskilda användare inte "ser". Den sistnämnda är den adress som användaren direkt använder vid exempelvis elektronisk post och som det har varit en del debatt kring under de senaste åren. Det är också domännamnshanteringen som dominerar detta avsnitt.

IP-adressen är varje terminals (dators) unika nätadress. Den består av 4 bytes, dvs. av 32 bitar (ettor och nollor) och som brukar översättas i decimala tal med en gruppering om fyra siffergrupper. Varje siffergrupp kan ha värden inom intervallet 0-255. Den kan till exempel se ut som: 192.36.125.2

Denna adress är topologiskt indelad i vad som kallas prefix och lokaldel. Den totala siffersekvensen är alltid lika lång men prefixet kan variera i längd. Med långt prefix blir lokaldelen kort och tvärtom. Prefixen tilldelas operatörerna som därefter delar ut underprefix eller lokaldelar till sina kunder. Det innebär att ju kortare prefix en operatör får desto fler kunder kan denne ha bakom sitt prefix. Ett speciellt adressutrymme är reserverat för privata nät (beskrivs i RFC 1918) och som kan återupprepas. Att adressutrymmet kan återupprepas medför att vid ett eventuellt byte av operatör kan enskilda terminalerna inom det privata nätet behålla sina IP-nummer och det är enbart de första siffrorna som pekar mot det privata nätet som behöver ändras. Detta underlättar ett eventuellt operatörsbyte för ett enskilt privat nät. En komplikation är dock att adresserna måste översättas till riktiga adresser vid gränsen till operatören.

Vad som är värt att notera är att IP-adresser är icke-geografiska men operatörsberoende. Om man byter operatör så måste man således också byta IP-adress. Operatörsportabilitet är inte möjlig enligt det dokument som RIPE (RIPE-159) gett ut om IP-adresser.

Tilldelningen av IP-adresser sker på internationell bas och hanteras alltså inte centralt i Sverige. En operatör i Sverige får adresser från RIPE NCC i Amsterdam att fördela till sina kunder. För Europa, Mellanöstern, Afrika, f.d. Sovjetunionen och delar av Asien är det RIPE NCC som har ansvaret för IP-adresser. InterNIC och APNIC är systerorganisationer som delar ut adresser för resten av världen. Dessa tre organisationer sorterar under IANA. RIPE har beskrivit hur IP-adresser skall tilldelas för att erhålla ett effektivt utnyttjande. Beskrivning av vad som menas med effektivt utnyttjande av IP-adresser finns dokumenterat i RIPE-159.

Information om vilka adresser som har tilldelats vilken operatör finns tillgänglig på Internet i databaser som förs av RIPE NCC och dess systerorganisationer.

Totalt finns i IPv4 plats för ca 4,3 miljarder IP-adresser på Internet. I praktiken är en stor del av detta adressutrymme tomt. Stora delar av adressutrymmet används aldrig eller försvinner vid uppdelning av befintligt adressutrymme i delnät. Före Internets popularitet var det lätt för en organisation att få tag på adressutrymme. Man delade tidigare ut stora mängder adresser utan ordentlig eftertanke och analys, eftersom Internet var ganska litet och adressutrymmet ansågs vara väl tilltaget. Resultatet ser vi i dag genom de mycket stora routingtabeller som orsakar ökad administration, dyrare centrala anslutningar, dyrare linjer, försämrad kapacitet samt organisationer som har väldiga mängder outnyttjat adressutrymme.

För närvarande finns det ungefär 40 000 routingentryn på Internet. Ett routingentry anger vilken väg en router skall skicka IP-paket för att nå en destination i ett specifikt logiskt IP-nät. Ett routingentry lagras i ett register i routern. Registret uppdateras dynamiskt med användning av routingprotokoll. Grovt kan man säga att routerns placering i nätet avgör hur många värden som lagras i routerns register. En centralt placerad router innehåller vanligen ett större antal värden än en lokalt placerad t.ex. en accessrouter.

Vad man vill uppnå genom de regleringar som finns är dels en minskad belastning på Internets centrala utrustningar, dels ett effektivare utnyttjande av befintligt adressutrymme. Detta uppnår man främst genom följande två tillvägagångssätt:

1. Genom omfördelning och omstrukturering av redan utdelade adressutrymmen och aggregering av detta adressutrymme kan man minska antalet routingentryn i routingtabellerna.
2. Genom samarbete mellan operatörer försöker man dela upp annonsering av IP-nät i större grupper.

Denna process är långsiktig och innebär att organisationer kan tvingas till omnumrering av IP-adresser i syfte att nå en logisk och effektiv uppdelning av adressutrymmet. Genom strikta regler för utdelning av adressutrymme i syfte att öka det effektiva utnyttjandet av tilldelat adressutrymme ökar inte Internets routingtabeller snabbare än vad som är absolut nödvändigt för att nå alla nya destinationer. Detta innebär också att den lediga adressmängden minskar långsammare än vad den annars skulle ha gjort och på så sätt ökar livslängden för IPv4.

Tack vare att IP-adresser delas ut restriktivt råder i dag ingen brist på sådana. Bedömningen är att den befintliga adressrymden räcker ca 10 år till. Eftersom resursbehovet är uppmärksammat pågår också arbete med att utöka kapaciteten i den nya versionen av IP-protokollet, version 6. I denna nya version av IP-protokollet är adresslängden 128 bitar jämfört med dagens 32 bitar, och man kommer alltså att kunna adressera ca 340.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000 datorer på nästa generation av Internet. Siffran torde vara väl tilltagen för att räcka för överskådlig framtid.

De autonoma systemen inom Internet identifieras med nummer, Autonoma System-nummer (AS-nummer). AS-numren är unika per operatör. Även dessa nummer utdelas av RIPE på internationell bas och inte i Sverige. Exempelvis utgör ofta en operatör ett autonomt system eller ett par autonoma system. Det finns även s.k. privata AS-nummer vilka inte utdelas av RIPE.

(I bilaga 6 förklaras AS-nummer.)

Det finns behov av sådana privata AS-nummer vilka är unika inom Sverige och som är unika oberoende av operatör eller knutpunkt. Ytterligare finns det behov av AS-nummer vilka är unika inom en knutpunkt.

Följande uppdelning av de privata AS-numren har gjorts:

AS-nummer som är unika inom Sverige hanteras av den organisation som är Registerhållare för domänregistret.

Antalet domännamn i Sverige ökar kraftigt. Det finns i dag omkring 50 000 st och antalet nyregistreringar uppgår till ca 2 500 per månad och ökar i takt med användningen av Internet i Sverige. Det kommer allt fler frågor från användare, vilket ökar belastningen på domänregistreringsfunktionen på Internic.se.

Toppdomänen för Sverige är .se. Domännamnshanteringen i Sverige omfattar därmed allt som sorterar under toppdomänen .se. Tilldelning sker idag av s.k. huvuddomäner till företag och andra organisationer som därefter kan indela den tilldelade huvuddomänen i subdomäner. För privatpersoner har huvuddomänen .pp.se bildats och för telefonnummer .6.4.tpc.int. Under våren 1997 beslöts inom AG12 (se nedan) dessutom att bilda länsvisa huvuddomäner genom strukturen .länsbokstav.se.

När det gäller tilldelning av domännamn så finns det en grundläggande princip som har överskuggat alla diskussioner under de senaste åren. Det är principen om portabilitet. Det finns två typer av portabilitet som man pratar om, geografisk portabilitet och operatörsportabilitet. När man pratar om Internet och domännamn så är geografisk portabilitet automatiskt inbyggt i systemet (även om jag flyttar geografiskt så behåller jag samma domännamn) och operatörsportabilitet erhåller man genom att det inte finns någon identifierare för operatören i domändelen. Exempelvis domänen statskontoret.se innehåller ingen information om vilken operatör som används och Statskontoret har möjlighet att byta operatör utan att tvingas byta domännamn.

Under hösten 1995 arbetade ITS, SNUS och PTS tillsammans fram en policy för hur domännamn skall tilldelas i Sverige. Samtidigt gjordes också en samordning med meddelandehanteringssystemet X.400 och en överenskommelse om tre grundprinciper:

1. Namn- och adressportabilitet
   Organisationen som identifieras av namnet skall ha rätten till namnet, och skall fritt kunna välja eller byta operatör vid godtycklig tidpunkt. Namnet skall därför inte innehålla någon relation till en eventuell operatör eller annan extern organisation.
2. Nåbarhet
   Det skall vara möjligt att befordra e-post med användning av enbart det unika namnet och landskoden. Detta nås eftersom namnet är unikt i Sverige.
3. Adresskonvertering
   En X.400-adress skall kunna konverteras helt och hållet till en Internet e-postadress respektive omvänt, utgående enbart från adressen själv, utan tillgång till yttre information, såsom databaser eller register.

En överenskommelse om dessa principer nåddes genom ett gemensamt remissförfarande från ITS, SNUS och PTS och där principerna stöddes av följande organisationer: France Telecom, GE Information Services, IBM Svenska, ITS, Postnet, SNUS, SUNET, Telenordia, Tele2, Telia, Unisource och VM-data. I samband med överenskommelsen bildades en arbetsgrupp (AG12) inom ITS. Medlemmar i arbetsgruppen är ovannämnda organisationer samt SNUS och Statskontoret, dock har inte alla deltagit aktivt i arbetsgruppen. Under våren 1997 har gruppen utökats med representanter från användarsidan. ITS håller med teknisk och administrativ sekreterare. Ordförande utses av ITS styrelse och har sedan starten varit Patrik Fältström, SNUS.

I gruppen har regler som skall gälla för tilldelningar av domännamn diskuterats fram. Gällande regler för tilldelning finns publicerade (http://www.internic.se) tillsammans med anvisningar om hur man går tillväga för att registrera ett domännamn.

För att registrera ett domännamn vänder man sig till en operatör, vilken sedan hjälper till ansökan om registrering av domännamn. Registreringen sköts av Internic.se. Internic.se kontrollerar att det sökta domännamnet inte är upptaget sedan tidigare, att namnet svarar mot organisationsnamnet m.m., i enlighet med de regler som formulerats av AG12. Om Internic.se finner att namnet inte kan tilldelas den sökande så avslås ansökan. Om sökanden anser att avslaget inte är motiverat kan denne begära att få avslaget granskat av AG12. AG12 ger därefter ett utlåtande och den diskussion som uppstår inom AG12 kan också ge upphov till att regelverket utvecklas.

Det föreligger också en möjlighet att någon eller några vill klaga ytterligare på hanteringen och få sin fråga prövad rent rättsligt, vilket kan medföra ett mycket ovisst, arbets- och kostnadskrävande förfarande som inte gagnar vare sig de klagande eller de många instanser som skulle kunna bli indragna i en sådan process.

I samband med att Internet vuxit i popularitet har allmänhetens och massmedias intresse för domännamnsfrågor vuxit. Detta har inneburit att principerna för tilldelning och även enskilda fall har diskuterats i massmedia. En av de frågor som diskuterats är att det inte i formell mening går att överklaga ett beslut om tilldelning. Det råder också stor osäkerhet om hur tilldelningen egentligen går till och vem som beslutar. När domännamnsregistreringen i Sverige började 1986 gavs ansvaret från IANA för .se till en anställd på Enea Data AB som sedan tog med sig uppgiften till Internic.se. Under de år som gått har utvecklingen av Internet tagit en ofattbar fart. Att ansvaret för registrering av domännamn ligger på en enskild person är funktionellt och organisatoriskt inte längre tillfredsställande.

I mars 1997 bildades ISOC-SE, ett nationellt "chapter" till ISOC (Internet Society). Inom ISOC-SE har man uppmärksammat att det finns problem med ansvaret för domänen .se och därför har man under våren 1997 arbetat fram förslag till en ny organisation för att hantera domännamn i Sverige. Förslaget till ny organisation har ISOC-SE diskuterat med ITS/AG12, SNUS, SOF m.fl. Ansvaret för .se kommer i samband med att den nya organisationen startar att överföras från Internic.se till Stiftelsen för Internetinfrastruktur (II-Stiftelsen) i samförstånd med IANA.

ISOC-SE och II-Stiftelsen beskrivs i bilaga 8.

Avsikten är att domännamnsfrågor skall hanteras av branschen och så långt som möjligt genom självreglering. Den organisation som har ansvaret för hanteringen redovisar öppet sin verksamhet, volym, kvalitet och tillgänglighet för användarna, allmänheten och myndigheter.

I hanteringen av domännamn ingår fyra olika funktioner - tillsyn, regler, operation och prövning. Varje funktion har sitt tydliga ansvar i hanteringen och dessa beskrivs nedan.

Se även figur 14-1.

• Tillsyn - en stiftelse som har ansvaret för toppdomänen .se. Stiftelsen är den funktion som därigenom har huvudansvaret för att domännamnshanteringen fungerar i Sverige. Med ansvaret följer att genom avtal/outsourcing organisera den operativa hanteringen samt att verka för att regler för hur domännamn skall tilldelas kontinuerligt vidareutvecklas, så att nationella såväl som användarnas intressen tas tillvara.

• Regler - en expertgrupp, gruppen för domännamnsregler i Sverige (DRS), som ansvarar för vidareutveckling och underhåll av regler för domännamnstilldelning. Gruppen är sammansatt av experter med kunskap om juridik, namn- och adresstilldelning och Internet.

• Operation - ett aktiebolag, som på uppdrag av stiftelsen har det ekonomiska, juridiska och operativa ansvaret för hanteringen av tilldelningar. Aktiebolaget skall vid tilldelning av domännamn följa de regler som utarbetats av DRS. Aktiebolaget upphandlar en registerhållare, som utför många av de operationella uppgifter som erfordras för att verksamheten skall fungera.

• Prövning - prövningsinstanser, som tar ställning till och avgör klagomål vid om- och överprövning både vad gäller tillämpning av regler och tilldelning av domännamn.

De funktioner som beskrivs ovan har också relationer till kunder m.fl. Nedan följer en utförligare beskrivning av hur relationerna mellan de ovan beskrivna funktionerna samt från dessa mot andra berörda fungerar.

II-Stiftelsen har det yttersta ansvaret för domänen .se. Med det ansvaret följer ett tillsynsansvar för hur .se används och att själva hanteringen fungerar tillfredsställande. Den har således allt ansvar vad gäller domännamnshanteringen. II-Stiftelsen är stiftad av ISOC-SE. I urkunden står att "stiftelsen skall särskilt främja utvecklingen av hanteringen av domännamn under toppdomänen .se och andra nationella domäner avseende Sverige".

Branschen har tagit på sig ansvaret för självreglering av denna fråga och ser det som av yttersta vikt att rättigheten till .se-domänen skyddas från enskilda ekonomiska och kommersiella intressen eller annat som innebär att .se-domänen skulle kunna användas på ett sätt som inte gagnar de nationella intressena.

Medel för att starta verksamheten kommer från marknaden och från Internetoperatörerna. Styrelsen kommer att vara sammansatt av representanter för marknaden och kommer att bestå av tre representanter valda av ISOC-SE, varav en skall vara ordförande i styrelsen, 1 representant för SNUS samt en representant för Swedish Operators Forum, SOF.

För att täcka de utgifter som finns för att sköta registrering och tilldelning av domännamn kommer kunderna att få betala dels en engångsavgift vid registrering, dels en årlig summa för underhåll. Om något överskott uppstår kommer det att användas till de infrastrukturella investeringar som erfordras för att domännamnshanteringen skall fungera på ett tillfredsställande sätt och uppfylla de krav (exempelvis portabilitet) som ställs på adresseringsstrukturen.

II-Stiftelsen kommer att licensiera ut hanteringen av domännamn till Aktiebolaget NIC-SE. (II-Stiftelsen och NIC-SE beskrivs i bilaga 8.)

Utveckling och underhåll av regler tas självständigt fram av DRS på uppdrag av II-Stiftelsen. DRS fungerar dessutom som en remissinstans samt skall vara berett att avge yttranden såväl i omprövnings- som överprövningsärenden. Ledamöterna i DRS utses av en valberedning som utses av II-Stiftelsen. I DRS skall finnas kompetens från områdena juridik, Internet och namn- och adresshantering. Kompetensprofilen i DRS kan förändras efter behov.

DRS skall också verka för att vid behov informera en vidare krets om utvecklingen. Under arbetet bör också en dialog föras med ett intresseforum som har en bred representation av Ombudskandidater, journalister, föreningar, operatörer, jurister, patentbyråer, offentlig förvaltning, studerande m.fl. Detta intresseforum är att jämföra med det hittillsvarande ITS/AG12. Syftet är att informera och göra regler kända samt att ta emot och behandla intryck om användning och synpunkter på regelverket och tilldelningsprinciper.

Kund är den som ansöker om ett domännamn. Kunden ansöker via ett Ombud (se nedan). Kunden är skyldig att uppdatera sina uppgifter (namn på kontaktperson, fysisk adress mm) om de ändras.

Ombudet agerar å Aktiebolaget NIC-SE:s vägnar gentemot Kund. Ett Ombud tar emot såväl nyregistreringar som uppdateringar från Kund och vidarebefordrar denna information till Registerhållaren. En traditionell operatör kan vara Ombud men även andra kan bli Ombud. Ett Ombud måste uppfylla vissa villkor, vilka har specificerats av NIC-SE.

Ombuden är licensierade av NIC-SE och ett mellan NIC-SE och Ombud avtal reglerar vilken service som Ombuden skall ge Kunden. I avtalen regleras också vilka regler som Ombuden skall följa när det gäller domännamnstilldelning. Det är viktigt att alla Ombud följer samma avtal.

Ombud som inte uppfyller kraven i avtalet med Aktiebolaget får en varning. Om ingen förbättring kommer till upphör avtalet med Ombudet, som därmed inte längre har mandat att skicka in uppdateringar och nyregistreringar till Registerhållaren.

Aktiebolaget NIC-SE är ett helägt bolag till II-Stiftelsen. NIC-SE:s ansvarsområde är att se till att olika register är aktuella, att avgifter betalas samt att registerföringen sker med hög servicenivå och till rimlig kostnad. Register som är aktuella är kundregister, domännamnsregister, DNS m.fl. De tjänster som behövs för att dessa uppgifter skall kunna fullgöras kommer att upphandlas enligt god affärssed.

II-Stiftelsens styrelse utser styrelsen i NIC-SE. Det skall finnas en verkställande direktör på deltid samt ett mindre kansli.

II-Stiftelsen i egenskap av ägare prioriterar hur eventuellt ekonomiskt överskott i NIC-SE:s verksamhet skall användas.

Registerhållaren sköter på uppdrag av aktiebolaget det praktiska arbetet med registrering av domännamn i Sverige och håller register över domäner m.m. uppdaterade. Licensierade Ombud har rätt att hantera registrering av domännamn och gör det genom att skicka in ifyllda blanketter till Registerhållaren. Kund kan inte registrera domännamn direkt hos Registerhållaren.

Registerhållaren och NIC-SE tecknar ett avtal som specificerar pris samt service och kvalitet för bemanning och utrustning för att klara den volym ansökningar och förfrågningar som uppkommer. NIC-SE avser att teckna separat avtal avseende omprövning med Registerhållaren. Omprövningsbeslut skall vara motiverade. Omprövningsbesluten skall månatligen delges DRS och NIC-SE:s kansli.

Prövning av hantering och tilldelningsfrågor kan ske i två nivåer, omprövning och överprövning. Överprövningen sker genom s k. skiljedomsförfarande och avgör slutligt målet. Reglernas utformning är inte möjliga att pröva. Man kan dock sända synpunkter och idéer till förändringar av reglerna till DRS som ger svar efter behandling av ärendet.

Omprövning av tilldelningsfrågor riktas till NIC-SE, som sänder det vidare till Registerhållaren. Registerhållaren avgör frågan och sänder svar, vid avslag med en motivering, till NIC-SE som informerar Kunden. Omprövning av hanteringsfrågor riktas till NIC-SE som avgör frågan och sänder svar till Kunden, med kopia till Ombudet.

Kund som inte är nöjd med omprövningsbeslutet skall ha rätt att begära överprövning därav. Överprövning skall ske genom anmälan till en grupp kallad Nämnden för Överprövning av Domännamnsärenden (NFÖD). Nämnden skall vara helt fristående från II-Stiftelsen och Aktiebolaget och kommer att ha ett eget kansli. Överprövning kan ske alternativt genom ett förenklat skiljeförfarande varvid nämnden består av tre personer. Dessa skall besitta kompetens inom immaterialrätt, Internet och domännamnshantering. Förfarandet är kostsamt och förlorande part får stå för båda parters kostnader. Andra alternativet är ett on-line förfarande där överprövningen sker av en från II-Stiftelsen och NIC-SE oberoende person, troligtvis en jurist.

Som ansvarig för .se-domänen har en stiftelse bildats av ISOC-SE vilken i sin tur äger ett aktiebolag som driver den operativa verksamheten. Man kan tänka sig alternativa organisationsformer för att driva samma funktionella verksamhet.

Det finns fyra organisationsformer som kan vara aktuella: Myndighet, stiftelse, aktiebolag, ideell förening.

I direktiven för uppdraget anges att staten endast i undantagsfall skall ingripa med reglering. Därmed är en organisation med en myndighet som är ansvarig för .se-domänen sannolikt inte aktuell.

Stiftelse är en organisationsform som är självägande och vars syfte framgår av stiftelseförordnandet. Stiftelsen förvaltar en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. En föreskrift i ett stiftelseförordnande kan endast ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftelsens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl.

Även för ett aktiebolag finns en urkund som reglerar exempelvis bolagsordningen och verksamheten. Bolagsordningen för ett aktiebolag kan ändras av bolagsstämman, vilket innebär att en högre grad av flexibilitet nås relativt vad som gäller för en stiftelse. Detta kan vara en fördel då man vill förändra verksamheten, men en nackdel om man vill att verksamheten skall vara svår att förändra.

En ideell förening samlar personer som har ett gemensamt intresse. Den har stadgar, styrelse och medlemmar. Stadgarna styr hur föreningen skall fungera. Årsmötet granskar vad föreningen gjort och väljer styrelse, inriktning m.m. Vad som sagts om aktiebolag om förändring av verksamheten, gäller även för ändringar av stadgarna för en ideell förening.

Statskontorets uppfattning är att man bör göra en organisation enkel och robust. Robust så att man inte får följdeffekter, dvs. om en del faller, faller alltsammans. Vidare bör man i möjligaste mån se framåt i tiden. Man bör ha ett tidsperspektiv på minst fem år. Vad gäller den organisation som driftsätts från ISOC-SE:s sida innehåller den de funktionella komponenter som måste finnas för att verksamheten skall fungera.

Ett godkännande från IANA krävs för att ansvaret för .se skall kunna flyttas. Om utvecklingen påkallar att ansvaret för .se i en framtid måste flyttas från II-Stiftelsen till någon annan organisation så måste även IANA godkänna att ansvaret flyttas. Vid eventuell oenighet inom landet kan det då bli problem med att övertyga IANA men om enighet råder torde det gå relativt enkelt.

Sammanfattningsvis kan sägas att Statskontoret anser att den organisation som ISOC-SE byggt upp kommer att fungera bra.

ISOC-SE:s ambition är att samarbeta med relevanta myndigheter för att skapa en domännamnshantering som fungerar bra för Sverige. Statskontoret föreslår att ISOC-SE bildar en samrådsgrupp med deltagare från lämpliga myndigheter. ISOC-SE bedöms ha skapat en hantering som undanröjer de problem som hittills funnits samtidigt som marknaden själv tar hand om verksamheten. Detta måste sägas ligga i linje med det direktiv som utredningen haft att endast i undantagsfall ingripa med reglering.

Arbetet med att utarbeta ett regelverk för hanteringen av domännamn sker fortlöpande. Hittills har det skett inom AG12 men med den nya organisation som börjar aktivt arbeta under hösten 1997 kommer DRS att få en tung roll. Med de ambitioner som finns från ISOC-SE:s sida att samarbeta med relevanta parter på marknaden (myndigheter såväl som privata organisationer) anser Statskontoret att det regelverk som föreligger är till fyllest och att det finns goda förutsättningar att det kan vidareutvecklas.

Tilldelning av IP-adresser och AS-nummer sker på en internationell nivå och hanteras inte centralt av någon organisation inom Sverige. Detta skapar inga problem inom landet. Dessa frågor behöver därför inte behandlas av denna utredning.

 Föregående    Index    Nästa